Nästan direkt har en rad tidningar, med bland andra Süddeutsche Zeitung i spetsen, satt ett nytt, skarpt ljus på en affärsidé Juncker förvaltat under mer än 20 år som finans- och statsminister. Luxemburg skär skivor ur andra länders skattebaser.
Det är de inte ensamma om. Luxemburg, och Irland, håller till i en övre, mer ljusgrå ände av en gråskala, där det är mörkare och mer av oligark- och maffiaklientel i den lägre, svartbrungrå änden. I Luxemburg har de internationella revisionsbyråerna i förtroende kunnat vända sig till skattemyndigheten och göra upp i tysthet om "upplägg" som ska flytta över företagsinkomster från verksamhet i andra länder till Luxemburg. En mängd sådana dokument – om bland annat IKEA, E.ON. och Wallenbergs EQT – har dragits fram i ljuset.
Djupare ner på gråskalan finns Österrike, Schweiz och Cypern – samt Malta, formellt tillhåll för de börsnoterade svenska hasardspelsbolagen Unibet och Betsson. På Malta kan spelbolag ha licens som används i helt andra länder. Inkomsterna beskattas men nära nollstrecket. Malta tjänar ändå. Skattebasen som de tar för sig ur är spelande i Sverige och andra länder, där hasardspel är reglerat och föremål för beskattning eller villkor om betydande stöd till idrott, kultur och föreningsliv. Alla spelandets sociala kostnader och ekonomiska oreda – där spelbolagen utnyttjat hur de, bland mycket annat, slagit klorna i SD:s instabile partiledare – blir kvar i de andra länderna.
Luxemburg är inte lika sjaskigt, men de beskattar, enligt en Juncker-politik från 2007, endast en femtedel av licensinkomster från immateriella rättigheter som patent och varumärken. Internationella företag inbjuds att manipulera sina betalningsflöden för att få detta slags koncerninkomster lågbeskattade i just Luxemburg, där vare sig utvecklingsarbetet bakom patentet eller utnyttjandet av det i produktionen ägt rum.
Detta är en liten del av något mycket större – snedvridningen och vanvården av marknadsekonomi och sociala system, som under lång tid tillåtits undergräva effektivitet, konkurrenskraft och statsfinanser i en rad utvecklade västländer. Man har haft till synes höga skattesatser på företagande och arbete, men samtidigt låtit både undantag och skatteparadis göra det till industri att kringgå skattesystem och snedvrida ekonomierna. Avarter har premierats, mycket äkta företagande har missgynnats.
Detta är ännu en sida av de stora reformbehov som, om inte förr, avslöjats av de ekonomiska kriserna efter 2008, och som påmint om behovet av reformer av allt från pensioner till utbildning och arbetsmarknader, men också av skattesystem – samt krafttag mot skatteflykt, något som nu internationellt kommit igång på ett helt nytt sätt.
Reformer behöver en hållbar, bättre grund. I dessa frågor är den en liberal skattepolitik, där utrymmet för privilegier och snedvridningar skärs bort. Alltså: Lägre skattesatser, uttagna på bredare bas, med så lite undantag som möjligt, och med en likformighet och konsekvens, samt effektiva spärrar mot sådana systemfel som Luxemburg, Malta och andra lärt sig att snylta på.
Det är ett stort jobb. Det kräver ännu mer samverkan inom OECD och EU. Men det är en viktig del i att säkra demokratins och välfärdssamhällets ekonomiska stabilitet.