Låt oss innerligt hoppas att Eskilstuna inte får uppleva ett islamistiskt våldsdåd. En sak är dock klar: Om det värsta inträffar kan de ansvariga hos Eskilstunapolisen inte säga att de inte såg det komma.
Den breda allmänheten har fått se ett antal varningstecken under den senaste månaden.
En tidigare anställd vid al-Rahmanmoskén i Eskilstuna greps i Örebro misstänkt för att rekrytera till IS.
Unga muslimer i Eskilstuna har till Sveriges Radio uttryckt olust inför att gå till samma moské av rädsla för extremister där. Efteråt plockade radion bort intervjun med en av ungdomarna från sin hemsida – en exceptionell åtgärd. Orsaken var att den intervjuade hade mottagit hot.
Eskilstunapolitikern Abshir Osman (M) har utsatts för något som måste uppfattas som hot från en person som tidigare har suttit i styrelsen för al-Rahmanmoskén.
Och så nu i fredags: Fredagsbönen i Årbymoskén stördes av två aggressiva personer som ska ha uttalat stöd till IS och framfört hot.
Exakt hur hela åtgärdspaketet mot denna extremism bör se ut kan inte redas ut här. Några saker är dock givna. Polisen och andra myndigheter bör ta de här hoten på lika stort allvar som de från "traditionell" organiserad brottslighet, den som utförs i ekonomiskt syfte, och våldsbejakande politisk extremism av annan typ.
Så är det inte för närvarande. Polisen har gjort särskilda satsningar mot nazister och socialistiska extremister i Eskilstuna och Mälardalen. Ett myndighetsövergripande samarbete finns mot organiserad brottslighet i kommunen.
Den islamistiska extremismen har däremot i stor utsträckning tillåtits flyga under radarn. På nyhetsplats i dag berättas att polisen har känt till den här verksamheten i nästan ett år utan att punktmarkera den. Inte ens efter incidenten i Årby i fredags ges detta någon prioritet. Beskedet från polisen är att frågan om eventuell förundersökning får hanteras efter semestern. Det duger inte.
Men inte bara polisen kan agera. Eskilstuna kommun bör noga utreda vilka föreningar som mottar kommunala bidrag. Finns på den listan organisationer som inte lever upp till kraven på exempelvis jämställdhet och tydligt avståndstagande från våld?
Civilsamhället kan göra mycket för att suga ut det syre som extremister andas. De och deras beskyddare måste berövas positioner som de i dag använder till påverkan, rekrytering och till att sprida rädsla. Demokrater som uppfattas som auktoriteter i dessa kretsar måste offentligt ta avstånd från extremism.
Agerandet från polisen och kommunen är dock centralt. De måste intressera sig för och ta reda på vad som rör sig i de miljöer där radikalisering äger rum, och ge skydd till dem som hotas. Eskilstunas muslimer och andra Eskilstunabor ska inte bara känna till utan även känna trygghet i att myndigheter garanterar deras rätt att leva i frihet.