Till det tydligare i Socialdemokraternas prioriteringar, så som Stefan Löfven lade fram dem i går, hör energipolitiken: Jobben sätts i centrum, och därnäst klimatet – näringslivet ska ha stor internationell konkurrenskraft och ekonomin inom 35 år vara fri från fossila bränslen. Sverige ska ha "trygg tillgång till el" och exportera el.
Även med betydande effektiviseringar och stora satsningar på biomassa och vindkraft blir då följden, som det också står i S-prioriteringarna, att "kärnkraften ... [kommer] att utgöra en viktig del av vår elproduktion för lång tid framöver. "
Då behöver det investeras även i ett antal nya reaktorer med större effekt än de nuvarande. Om energin behövs, står det, en blocköverskridande uppgörelse.
Ja, om Stefan Löfvens politik ska ha jobben som "grunden för allt" kan den, om den ska lyckas, inte få stöd från det som på Sahlins tid hette "vi rödgröna".
De som har liknande uppfattning är folkpartiet liberalerna, moderaterna – möjligen även KD.
Det är ju känsligt, så vänsterflygeln får några bedövningspiller med ord om att "all svensk energi kan på sikt komma från förnybara källor". Den långa sikten är väl någon framtida generation.
Det här ger en bild av Stefan Löfvens knipa. Hans linje, att döma av prioriteringarna, är inte att jobben skapas med att låta den offentliga sektorn svälla och suga upp arbetslösheten, med ökande skattetryck på den privata.
Konkurrenskraft, exportinriktning, en skattebas från näringslivet som tryggar äldrevården. Logiken är inte alls olik huvudlinjerna i centrala delar av allianspoli-tikens samhällsekonomiska strategi.
Löfvens linje skulle också ha fått samma smäll av den internationella krisen som regeringens linje fått efter 2008. De viktigaste S-justeringarna gäller fackliga intressen och arbetsmarknadspolitiken, men likväl är det långt större likhet mellan Löfvens linje och den liberalt borgerliga än det är mellan Löfven och vänsterpartiet – för att inte tala om Löfven och miljöpartiet.
Det har Socialdemokraternas textskrivare inte klarat att hantera utan tystnad, stora luckor och rökridåer.
I programmet syns en lång rad selektiva bidrag för exporterande industriföretag, men om allt som gäller arbets- och investeringsfrämjande skatter finns inte ett ord.
Socialdemokrater har fått inse att Jan Björklunds utbildningsreformer är i stora drag de riktiga, liksom att arbetsförmedlingen blivit huvudansvarig i flyktingmottagandet.
Men det är känsligt för ett parti som förvaltat skolans tidigare urspårning, och som röstat emot det allra mesta av skolreformerna.
Att erkänna att de haft fel förmår de inte, de blandar nu målformuleringar som ska föreställa nytänkande med försök att skylla följderna av 80- och 90-talens skolpolitik på dem som lägger om kursen.
Är Löfvens prioriteringar allvar behöver hans parti söka samverkan med dem som man mest av allt kritiserat.
Hans partis taktik är fortfarande att göra motsatsen – och fastna i beroende av V och MP, som är omöjliga ifall målsättningen om jobben ska vara meningsfull.