I riksdagen har konstitutionsutskottet det yttersta ansvaret för att beslut tas i enlighet med grundlagarna och Riksdagsordningen. Den uppgiften kommer utskottet att behöva fullgöra i nästa vecka. Risk finns att den infekterade striden om brytpunkten gör prövningen summarisk och omstridd, snarare än kylig och inriktad på att gemensamt vårda spelregler för framtiden.
Den som har ansvaret för att KU inte blir förbigånget är talmannen. Det är för det mesta en lätt uppgift. Respekten för laglydnad i allmänhet och grundlagslydnad i synnerhet har varit stark och nästan allmän i svensk politik. Ytterst sällan ställs en talman inför en uppgift som i går. Men talmannen är skyldig att vägra proposition – alltså att inte föra ett yrkande till beslut – ifall detta är grundlagsvidrigt eller står i strid med någon regel i Riksdagsordningen.
Samtidigt är talmannen inte enväldig i en så viktig bedömningsfråga. Anser majoriteten i kammaren ändå att proposition bör ställas betyder det att frågan går till KU. Därefter är talmannen skyldig att följa den tolkning utskottet gör.
Med det klargörande tjänsteutlåtande talman Per Westerberg fick från riksdagens jurister hade han inget annat val än att vägra ta upp utskottsinitiativet om att riva upp budgetbeslutet om inkomstskattens brytpunkt. Att ett utskott för fram ett sådant förslag under pågående budgetprocess, efter att riksdagen spikat budgetens anslagsramar och inkomstberäkning, går inte ihop med Riksdagsordningens 5:e kapitel 12 §, även om ett utskottsinitiativ med i princip samma sakinnehåll skulle vara fullt möjligt under vårriksdagen, då budgetåret inletts.
Å andra sidan är inte ordningen för budgetprocessen alldeles entydig. Riksdagen har på 90-talet medvetet lämnat en del frågor till praxis och samförståndslösningar. Motionsrätten är till exempel inte inskränkt. Främsta syftet med budgetreglerna, att hindra okontrollerade budgetförsvagningar, är inte lika strikt som Riksdagsordningens ordalydelse.
Men talmannen kunde inte gärna ta på eget ansvar att göra en tolkning där riksdagsutskott skulle få ta initiativ utan hänsyn till kravet på samlat beslut om ramar och inkomstberäkning. En sådan fråga kan endast KU ta i. Per Westerberg skötte sin talmansuppgift korrekt när han lämnade avgörandet till KU, givet att en majoritet i kammaren ville gå vidare med frågan. Angreppet på talmannen från SD-ledningen, om att Westerberg skulle ha letts av partihänsyn, är ohållbart och ett typiskt symptom på SD:s sätt att försumpa politikens ton och arbetsklimat.
Med mer eftertanke på ställen där sådan borde kunna förväntas hade situationen aldrig uppstått. Socialdemokraterna borde aldrig ha gett sig in på detta spel, som är mer värdigt SD och V. När frågan ändå uppkom hade det varit förnuftigt att kompromissa i sak och gemensamt skydda budgetreglerna. Nu ligger i farans riktning en utskottsbehandling dominerad av maktkamp – och med den anonyma hetsradiorösten "Viktor", alias vice ordföranden i SD, som tungan på vågen i en utskottsvotering. När känslor svalnat bör partier som brukar kunna ta ansvar klargöra budgetreglerna tillsammans.
Förutom att regeringsförslaget i sak är värt stöd, gäller i än högre grad att riksdagens ordning med talmannens och KU:s ansvar för att grundlag och riksdagens inre spelregler följs i kammaren är en ordning som ska försvaras, och som partierna bör vårda och inte missköta.
Den har funnits sedan 1810. Det säger inte att den är föråldrad. Däremot säger den att Sveriges grundlagsstiftare i äldre tid, här liksom när det gällde tryckfriheten, ibland var mycket framsynta.