Ledare: Det ska inte behöva ta ett år att sparka in en vidöppen dörr

Nyligen stod det klart att det inte kommer att bli några obligatoriska drogtester av de kommunanställda i Eskilstuna. 

Men, kanske den minnesgoda läsaren invänder, stod det inte klart redan förra sommaren? 

Det gjorde det. För de allra flesta var det en fråga som både väcktes och dog då. Men inte för Eskilstuna kommun. Det senaste året har dess personalutskott utrett frågorna om det dels går att införa frivilliga och slumpmässiga drogtester av redan anställd personal, dels går att införa krav på drogtester vid nyanställning.

Utredningen kommer fram till att båda frågorna strider mot grundlagen och att det saknas kollektivavtalsstöd.

Det vill säga det svar som redan var glasklart redan för ett år sedan. Åtminstone borde det ha framstått som glasklart för de ansvariga politikerna och tjänstemännen i kommunen efter någon timmes googlande. 

Varför har det då tagit ett år för kommunen att sparka in en vidöppen dörr? Hur många timmar har politiker och tjänstemän ägnat i onödan åt denna fråga. Vad har det kostat i form av tid och pengar? 

Det saknas ju inte direkt andra problem att tackla. Få en budget i balans, lösa problemen i skolorna eller äldreomsorgen för att nämna några andra angelägna områden.

Eller så skulle ansvariga politiker och tjänstemän ha kunnat använda det senaste året till att ta fram andra förslag på lösningar som leder till ett minskat droganvändande i kommunen. Förslag som faktiskt går att genomföra.

Varför man inte gjort det är något som kommunalrådet Jari Puustinen (M) bör ge väljarna svar på. 

Förslaget återfinns visserligen i den majoritetsöverenskommelse, som slöts efter valet 2022 mellan S och M, under sloganen ”Fortsatt framåt”. Men det är Puustinen som aktivt har drivit frågan sedan slutet av juli förra året. 

Redan från början medgav han att det inte skulle bli helt enkelt. Till tidningen sa han redan förra sommaren: ”Lagen sätter hinder i vägen för en sådan här åtgärd men samtidigt finns det möjligheter för oss att göra något. Det går att tolka lagen på många sätt och vi bör ta steget och gå före.”

Nu är det som bekant inte vilken lag som helst som hindrar åtgärden. Det är en av våra fyra grundlagar, Regeringsformen, som innehåller ett skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp på offentliga anställda. 

Det är ett skydd som starkt begränsar offentliga arbetsgivares rätt att drogtesta sina anställda. Det finns undantag, men de kräver att det finns goda skäl att testa enskilda anställda. Exempelvis, att man misstänker eller inser att en person använder droger och att detta medför en risk för andras liv eller egendom. 

Någon rätt att testa alla anställda finns alltså inte. Inte heller något utrymme att tolka lagen på olika sätt, som Jari Puustinen förespråkade, eller som han senare framförde: "utmana lagstiftningen".

Det har gått ett år, men nu verkar till och med Jari Puustinen förstå att grundlagen sätter stopp. Till SVT säger han att han varit väl medveten om de juridiska svårigheterna, men att han hade hoppats att man kunde hitta en väg. 

Nu hoppas Puustinen på en lagändring och säger att han kommer att skriva motioner om det här i framtiden. Det är ett betydligt mer konstruktivt sätt att arbeta om man som Puustinen vill införa obligatoriska tester. 

Under tiden ser vi alla fram emot lika vassa som genomförbara förslag för att minska droganvändandet i kommunen.