Ledare: Tobés förslag om invandring till EU gör ingen klokare

Det behövs ett skifte i EU:s migrationspolitik. Unionens gränsländer, dit asylsökande anländer, måste respektera deras rättigheter – ta emot människorna på ett värdigt sätt och behandla deras ärenden. Andra EU-stater måste i sin tur avlasta gränsländerna genom att omfördela de asylsökande. De tillfälliga lösningarna där bara villiga medlemsländer tar emot en del av dessa människor är inte nog, och mer behöver göras. Öppenhet och människors rätt att söka asyl ska stå i centrum.

Men så var det inte när EU-parlamentets huvudförhandlare för migrationspakten Tomas Tobé (M) föreslog en ny asylförordning på tisdagen.

Några stora skillnader mot EU-kommissionens förslag på en ny migrationspakt är svårt att se. Listan med ändringar är i och för sig lång, men av vad som presenterades under tisdagen är inte mycket nytt. Den mekanism som föreslås är väldigt lik den Kommissionen lade fram förra året: De länder som inte är villiga att ta emot asylsökande som omfördelats från gränsländerna ska i stället göra annat. Det kan exempelvis handla om ekonomiskt stöd till asylhanteringen i gränsstaterna.

En skillnad är att länder som tagit emot många asylsökande de senaste tio åren föreslås få en mindre del av omfördelningen. Men hur görs det när omfördelningen är frivillig och några kvoter inte är satta? 

Och varför skulle Ungern, Polen, Tjeckien eller andra flyktingmotvilliga länder acceptera de här ändringarna. Dessa länders regeringar önskar mest resurser till att utvisa asylsökande och bevaka gränser.

Det finns en del falskt i det Tomas Tobé säger och skriver. Han vill bland annat att EU ska ”ta steg mot ett europeiskt volymmål för mottagandet, så att det inte överstiger nivåer som EU inte klarar av” (Dagens Nyheter 26/10). Vad menar han med ”klarar av”? Var går denna gräns och vad innebär dem? Att sätta en sådan siffra kan inte vara annat än godtyckligt.

Han slänger även en del siffror kring sig som kräver skärskådning. Han påstår bland annat att en majoritet av asylsökande i EU får avslag på sin ansökan. Det är fel.

Det stämmer att strax över 40 procent fick positivt besked i första instans förra året, enligt Eurostat. Men räknas de 69 200 asylsökande som fick uppehållstillstånd vid överklagan in, ökar den siffran till nästan 54 procent.

Tobé visar dessutom prov på okunnighet eller likgiltighet inför dessa människors livssituation. De som fått avslag på sin asylansökan är inte nödvändigtvis "ekonomiska migranter". Det är ofta svårt att bedöma om människor är i behov av skydd. Inte heller är det lätt att bevisa förföljelse från en regim på grund av tro, sexuell läggning eller politiska åsikter. Samma sak gäller om det är människor som lämnat sitt land för att de hamnat i onåd med knarkligor eller fiendeklaner. 

Sådant ska politiker som pratar flyktingpolitik veta.