Med ett ytterkantsparti som är fixerat vid att använda riksdagen som en plats att tala illa om utlandsfödda är det lätt att förledas att tro att svenskarnas tolerans mot ”icke-svenskar” har ökat. Men sedan 1992 har motståndet mot flyktinginvandring faktiskt minskat, från att 65 procent tyckte att det vore en bra idé att ta emot färre flyktingar till dagens 41 procent. 57 procent av svenskarna kan dessutom tänka sig att gå med i en organisation som motarbetar rasism och främlingsfientlighet. Bara 11 procent kan tänka sig att gå med i en organisation som gör tvärtom. Men trots den allt mer positiva opinionen gällande flyktingar så ökar antalet anmälda hatbrott med främlingsfientliga förtecken. Det är förstås inte bra.
Den gångna veckan har det kommit flera nyheter rörande flyktingar, invandrare och migrationspolitik. Utöver det att motståndet mot flyktinginvandring har minskat har regeringen och Miljöpartiet äntligen kommit överens om att gömda och papperslösa flyktingar i Sverige ska ha rätt till vård. Från och med den 1 juli nästa år får barn som inte fyllt 18 år rätt till fullt subventionerad vård och tandvård, motsvarande den som asylsökande har. Vuxna får dock endast rätt till mödrahälsovård och vård som ”inte kan anstå”.
De tre övriga regeringspartierna har länge kämpat för att det är vårdbehov och inte legala status i landet som ska avgöra om en sjuk person får vård eller ej. Moderaterna och migrationsminister Tobias Billström har dock stretat emot. In klev då Miljöpartiet och en ramöverenskommelse om migrationspolitiken med regeringen såg dagens ljus i mars förra året. Gårdagens besked om vård för de papperslösa är således välkommet och efterlängtat. Människorättsorganisationen Amnesty kan dock inte låta bli att klaga över reformens begränsningar och att det dröjer ett helt år innan ändringarna i lagen kan vara genomförda.
Visst kan man ha synpunkter på att det dröjer innan ändringarna träder i kraft. Reformen har redan dragit ut på tiden och genomförandet skulle av den anledningen behöva skyndas på. Men förslaget ska ut på remiss till myndigheter och organisationer, och så måste det utredas hur mycket reformen kan komma att kosta.
Sverige har en generös flyktingpolitik. För att det omdömet ska kunna gälla fullt ut ska den självklart omfatta även vård till papperslösa flyktingar. Det är ett socialt och medmänskligt fattigdomstecken att Sverige sedan 2008 kräver att dessa redan utsatta människor måste betala sin vård ur egen ficka - i den mån de vågar söka den alls.
Sverige försvarar gärna de mänskliga rättigheterna i alla andra sammanhang. Det ser därför illa ut att staten under flera års tid har smitit undan sitt ansvar för att de papperslösa flyktingarna ska få den vård de faktiskt har rätt till. Det är genant, för att citera socialminister Göran Hägglund (KD), och han hänvisar till att regeringen i och med den här reformen kan möta den internationella kritik som Sverige har fått för sitt tillkortakommande.
Reformen är välkommen i flera avseenden, inte minst ur de papperslösas perspektiv. Det är dock synd att den satt så långt inne.