Nordkoreas regim är beryktad för mycket, inte minst för tomma krigshot och stora ord utan täckning. Att den nu skulle avsiktligt börja ett stort krig mot militärt överlägsna motståndare är osannolikt.
Nordkorea är ett hot mot freden, men knappast med ett fullskaligt angrepp på Sydkorea den närmaste tiden eller med nära förestående raketangrepp mot Japan eller mot amerikanska öar och baser.
Däremot skulle fyra andra risker kunna bli nog så allvarliga. Kärnvapenprogrammet har förut varit begränsat till ett litet plutoniumlager som räckt till ett fåtal laddningar. Men landet har egna urantillgångar. Utveckling av bomber av höganrikat uran – samma spår som Iran följer – skulle möjliggöra snabbare uppbyggnad av större kärnvapenarsenal.
En fara är att regimen kan förblindas av sin egen propaganda och ta risker med militära provokationer som utlöser upptrappning till ett större krig. Övriga berörda länder har förmodligen beredskap både för att avvärja eventuella attacker och för att om strider ändå utbryter försöka begränsa dem.
Men om krig skulle utbryta på Koreahalvön kan det mycket snabbt kräva långt fler offer än något annat krig under senare årtionden. På halvön finns en enorm eldkraft, mängder av icke-konventionella vapen, däribland atombomber, och tiotals miljoner civila i ett tättbefolkat, sårbart industriland.
Den andra risken är att om regimen inte knäcks av sitt eget vanstyre kan Nordkorea bygga upp en raketkapacitet som gör kärnvapenutpressning på andra kontinenter tekniskt möjlig, vilket kan få regimen att spela ett ännu farligare spel med än större insatser. Det är samma slags hot som Iran skulle kunna bli när dess robot- och kärnvapenprogram ger förmåga att hota stora delar av Asien och Europa.
Detta är orsaken till satsningar på luftvärn mot inkommande medel- och långdistansraketer inte bara i Korea utan också i Japan och i USA, där anläggningar ska byggas i Alaska för att komma åt framtida raketbanor med mål öster om Stilla Havet.
USA prioriterar nu detta högre än raketförsvar i Europa mot angrepp från sydost. Det är ju tänkbart att Obamaregeringen anser att Europa kan vänta tills viljan ökat i Europa för att vara med och betala för bättre eget skydd mot kärnvapenutpressning. Men framför allt är det nog så enkelt som att Nordkorea ligger före Iran, och har färdiga kärnvapen.
Det tredje hotet är att en regim som Nordkorea kan sprida kärnvapenteknologi och förse andra rörelser eller stater med raketer och rentav atombomber. För ett terrorhot med kärnvapen behövs inga interkontinentala missiler, det räcker med en lastbåt med en enklare utskjutningsanordning i lastrummet.
Sist och slutligen är Nordkorea ett hot även vid ett plötsligt, oordnat sammanbrott för regimen. De stora vapenarsenalerna kan användas i inbördeskrig eller för att med desperata medel försöka rädda regimen genom krig mot yttre fiende.
Oron för att Nordkorea ska orsaka något riktigt allvarligt är inte grundlös.
Däremot är uppståndelsen över de allra senaste hotelserna förhoppningsvis överdriven.