4 000 dagar, nästan elva år – så länge har den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Han hålls inlåst för ”brott mot rikets säkerhet”, som regimen kallar det, men någon rättegång har inte hållits och följaktligen har inte någon dom fallit. Under alla dessa år har det funnits två frågor som för det mesta lämnats utan svar: Lever han? När ska han släppas fri?
Dawit Isaak kom till Sverige som krigsflykting 1987. När självständighetskriget från Etiopien tog slut återvände han till Eritrea för att vara en del av utvecklingen mot ett öppet och demokratiskt samhälle. I stället blev han ofrivilligt en del av en utveckling som gick åt motsatt håll. Medan världens blickar riktades mot New York i september 2011 passade den eritreanska regimen på att utplåna all opposition och stänga alla icke regimtrogna tidningar. Isaak hade startat och var ansvarig utgivare för en av dem.
I åratal har den hårdföre presidenten Isayas Afewerki, viftat bort alla påtryckningar från Sverige för att få Isaak fri. Regimen erkänner nämligen inte Isaaks svenska medborgarskap och anser därför att hans öde är en nationell angelägenhet: ”För mig är Sverige irrelevant,” sade Afewerki i intervju 2009. I samma intervju sade han också, om Isaak: ”Han ska inte få någon rättegång och vi kommer inte att frige honom. Vi vet hur hans sort ska tas.”
Så länge Afewerki styr landet med järnhand är läget således tämligen låst.
För ett par dagar sedan kom dock en rapport från Reportrar utan gränser som säger att Dawit Isaak fortfarande är i livet. Är det verkligen sant är det glädjande. Då lever också hoppet om att få honom fri.
Det svenska engagemanget för att få Dawit Isaak fri har gått från nästan obefintligt till riksomfattande kampanjer. Det tog, till exempel, tre år för regeringen att ta kontakt med regimen i Eritrea för att diskutera fallet.
Svenska medier var inte heller så intresserade av att uppmärksamma en kollegas mycket utsatta situation. Sedan några år tillbaka uppmärksammas Isaak på Pressfrihetens dag i maj liksom på årsdagen av hans fängslande i september. Vissa dagstidningars nätupplagor har en klocka som tickar för att visa hur många dagar, timmar, minuter och sekunder som Isaak varit frihetsberövad. Han nämns sedan en tid i varenda svensk utrikesdeklaration. Även om Afewerki helst skulle vilja glömma Dawit så finns det gott om människor i Sverige som inte tänker låta det ske.
De svenska påtryckningarna från UD har hittills varit resultatlösa. Någon större hjälp har inte heller kommit från EU-håll. Snarare tvärtom. Biståndet flödar ännu in i Eritrea och de FN-sanktioner som finns har ingen större effekt.
När säkerhetsrådets resolution 2023 utökade sanktionerna i december förra året gjordes flera undantag. Det tidigare förbudet för utländska investeringar i landets lovande gruvnäring har tagits bort och ersatts med en luddig formulering om att ”rimlig försiktighet” ska iakttas vid handel med Eritreas gruvnäring så inte dessa pengar används till att stödja islamistgerillan i Somalia. Regimen får dessutom i praktiken, trots hård kritik, fortstätta att driva in skatt från exileritreaner. Utpressning, bedrägeri, hot om våld och andra olagliga metoder får dock inte användas, står det. Flummigt, så det förslår.
Detta tassande för Afewerki är lika obegripligt som oförsvarbart.