Så här års är Prag ett populärt turistmål. Det finns mycket sevärt där. Det finns också en historia att se, som är viktigare än ölhallar, jazzklubbar och arkitektur.
Från Prag kom Jan Hus som brändes på bål i Konstanz, för sin tros skull och som föregångare till reformationen. I dag finns hans staty att se i Prag, som en del av ett storslaget monument, på ett av stadens båda mest berömda torg.
Kyrkan där han predikade är återuppbyggd, efter initiativ av den demokratiske presidenten Tomáš Masaryk, lika enkel och stram som på Hus tid.
Men där är sällan en församling. Den förföljdes skoningslöst av dem som segrade.
I Prag började konflikten som utlöste det trettioåriga kriget. Nedanför berget – med presidentpalatset som Vaclav Havel fick flytta in i och katedralen där han jordfästes – står jesuiternas påkostade, skandalösa byggnad som ger sig ut för att vara kyrka, men är ett monument över förtrycket och ett hån mot tron.
Där avbildas jesuitchefen Loyola som stöter en lans i liket av en dödad protestant.
Någon kilometer därifrån ligger en synagoga, som i likhet med de husitiska kristnas kyrka saknar församling.
Den utplånades i Hitlers folkmord på judarna. Längs alla väggarna, runt hela gudstjänstrummet finns nu namnen på offer som mördades av nazisterna.
Ytterligare någon kilometer bort ligger det väldiga torg som vid kommunismens fall fylldes av människor som ville ha frihet, och som lyssnade till Vaclav Havel, som framträdde som demokratirörelsens ledare.
I Prag möts förtryckets och frihetens historia. Där om någonsin borde människor vara klara över vad valet betyder, å ena sidan Jan Hus, Tomáš Masaryks och Vaclav Havels frihetsväg, och å andra sidan det mörkaste i den tjeckiska historien, förföljelserna, rasfördomarna, förtrycket, fördrivningarna, folkmorden.
Den som inte bara ser Prags vackra sida kan lägga märke till något annat i Tjeckien. Den aggressiva högerextremismen, fördomarna och angreppen mot romer.
Det som sker där är en varning till hela Europa, en av flera, från olika håll.
De attityder och det slags hat och det slags politik som vållat mest av död och förödelse framträder på nytt.
Det kan i Tjeckien gå till som med fotbollshuliganer i Sverige. Polisen försöker hindra våld och skydda dem som är hotade.
Men huliganerna får åka specialtåg med statens järnväg fram till platsen där de planerar att ställa till upplopp och hota människor.
Det är bara det att i Tjeckien är det inte till fotbollsarenor sådana tåg går, utan till städer med kvarter där romer bor, och dit extremisterna marscherar för att skräna, hota och trakassera.
Det är alldeles för sent att bli oroad och se farorna först när fördomarna, föraktet mot demokratin och rasismen avancerat till sådant som nu sker i Tjeckien, eller i Ungern.
Högerextremism är mycket mer än nynazism.
Grupphatet och missnöjeshetsen börjar långt tidigare, det ena öppnar vägen för det andra.
Där drivkraften är att utmåla andra människor som syndabockar och se åtgärder riktade mot dem som patentlösningar bryter man sönder frihetens och toleransens värderingar.
Det är ett sluttande plan.
Måltavlan för detta slag av tjafs och fördomar kan vara romer, den kan som i Ryssland vara homosexuella, den kan vara judar, den kan vara de som har en annan tro.
För svensk ytterhögers kusiner i Danmark och Finland är det en del av hetsen att tala illa om svenskar.
Fel är det alltid, inte bara i landsortsstäder inte så långt från turistmetropolen Prag.
Tjeckien har inte bara en vacker sida, som här i turistmetropolen Prag. I landet finns också en motsättning mellan frihetens och förföljelsernas väg, och det inte bara i historien, utan även när romer nu utsätts för hotelser och trakasserier.
Vi har rättat ett fel i artikeln. Det stod Jan Masaryk, men rätt namn är Tomáš Masaryk. Vi ber om ursäkt för felet.