Det är säkert en vanlig uppfattning hos tv-tittarna att dessa pengar är till för television. Men ledningen för SVT vill inte hålla sig inom den uppgiften, utan använder sina aktiviteter på internet till att bli även en statlig tidningsverksamhet. Det senaste är en app som, liksom deras hemsida, förutom television innehåller nyhetsartiklar och annat skriftligt material.
Tv-bolag likaväl som tidningar, tidskrifter och radioföretag ska naturligtvis använda sig av även internet för distributionen. Ingen kan invända mot att tv-programmen går att se både i vanliga sändningar och i direktsändning via nätet och som nedladdningar i efterhand. Men statsmedierna vill mer, och de använder sina licensmedel till att vidga verksamheten utanför televisionen och utanför radion.
Det som då händer är att Sverige får statliga nyhetsmedier på nätet, med hemsidor och appar, som förutom att ge tillgång till television respektive radio också är plagiat på dagstidningarnas nyhetssajter på nätet. Det är visserligen för det mesta ett tunt och begränsat material. Men Sveriges Television sänder inte bara television utan också – över nätet – typiska tidningsartiklar, ibland inhandlade från TT och ibland skrivna av egna anställda som betalas med licenspengar.
Dagspressen kan ge sina läsare nyheter, kultur, opinionsmaterial och mycket annat genom att läsare prenumererar och genom att annonsörer betalar för annonsplats. Allt mer gäller detta också nätupplagorna. Innehållet där utvidgas och levereras till prenumeranterna både via papper och via nätet. Men staten angriper då förutsättningarna för den icke-statliga nyhetsförmedlingen från flera håll. Statsmedier använder licenspengar för att göra nyhetssajter som visserligen är mycket sämre när det gäller innehållets bredd och kvalitet, men som är tillräckligt mycket av plagiat för att kunna försvåra möjligheten att få prenumeranter och annonser.
Samtidigt belastar staten just nätupplagorna med en mervärdeskatt som är betydligt högre än momsen på den prenumererade eller lösnummerköpta papperstidningen. Detta gör det något svårare att få internetdistribution av dagspress och andra tidningar att slå igenom. En rad dagstidningar får fortfarande betala reklamskatt på varje ytterligare annons de säljer. All tv-reklam är däremot helt fri från reklamskatt. Mediepolitiken motverkar systematiskt medier som läsare betalar för och ger privilegier åt såväl statsmedier som reklamtelevision.
Statsmedierna är underlägsna när det gäller lokal och regional nyhetsförmedling, jämfört med den mer ambitiösa landsportspressen. Men det som mediepolitiken nu tillåter när det gäller användning av licensmedel stärker en på sikt ytterst riskabel tendens till statsdominans över rikstäckande, dagordningssättande nyhetsförmedling. Att den nu sittande regeringen inte drog en gräns för etermediernas användning av licenspengarna är ett av de större felstegen de senaste sju åren.