Enigheten om hur viktigt det är med ett frihandelsavtal mellan EU och Nordamerika var väntad. Frihandeln är inte ett problem mellan den svenska och den amerikanska regeringen. Bekymren sitter i kongressen i Washington och i protektionistiska särintressen på båda sidorna av Atlanten.
Betydligt mer brännbara ämnen på presskonferensen i går var energin, USA:s signalspaning och framför Syrien – efter det stora stridsgasangreppet mot ett antal förorter i Damaskus.
Barack Obama sade inget om den amerikanska uppfattningen om vad som bör göras åt Syrien som inte han och utrikesministern John Kerry redan hade gjort klart i detalj i slutet av förra veckan.
Men den amerikanska bedömningen av hur säker man är på att regimtrupper utförde angreppet, och vilka slags underrättelseinformation man grundar detta på, har knappast alls redovisats i ledande svenska medier så att helhetsbilden framgått. Men nu sade Barack Obama det själv i svensk tv.
Som allra sista fråga på presskonferensen bad sedan en reporter från den amerikanska nyhetsbyrån Bloombergs statsminister Reinfeldt att säga sin mening om Vladimir Putins ansvar för vad Assad gör. Det var, som det brukar heta, en bra fråga. Den borde han ha fått ett antal gånger från svenska redaktioner.
Nu svarade han så vagt att han undvek tydlig kritik mot Putin, men pekade ändå något på dennes ansvar.
Det är ju Putin som är problemet med det som med en del brösttoner framställts som den svenska – och för den delen även den norska – linjen om att Syrien ska hanteras av FN. Med en vetoförsedd Putin som bestämt sig för att skydda och stödja Assads regim kommer aldrig något beslut med reell verkan att kunna tas av FN.
Det lät som om Fredrik Reinfeldt hade ändrat sin hållning, jämfört med vad som inte minst på andra håll i Norden uppfattades gälla för några dagar sedan.
Nu betonades att Sverige hade "förståelse" för det problem Obama står inför – alltså att om han inte själv använder militär styrka kommer sannolikt stridsgasangreppet att passera utan egentliga svarsåtgärder, en minst sagt olycklig signal när det gäller vad som uppfattas som möjligt i framtiden.
Fast det är säkrast att vänta med att försöka fastställa vad den svenska positionen egentligen kan bli när frågan ställs på sin spets.
Reinfeldt är mer hal än klar, och nyanser som ändras för att det inte ska bli en skräll just under Obamas besök säger kanske inte så mycket om vad Bildt och UD gör därefter.
Det kan också visa sig vara viktigt vad som utspelades under onsdagskvällens arbetsmiddag med fyra statsministrar plus Finlands president. Danmarks tydliga stöd för Obama möttes i förväg av en annan linje från minst två andra nordiska länder, och det återstår att se vad som egentligen hänt mellan de nordiska regeringarna.
Signalspaningsfrågan är sannolikt ett större problem än Syrien när det gäller störningar i samarbetsklimatet mellan USA och Europa.
Där har USA en del att göra för att återställa förtroendet, även om Obama förvisso hade en poäng när han nämnde att en del av de i Europa som spelar mest upprörda själva bedriver liknande signalspaning eller får hjälp av den amerikanska för att skydda sia egna medborgare.
Slutligen var det ju intressant att Obama sade något som många svenska politiker har märkligt svårt att få ur sig, att Sverige faktiskt är ledande bland industriländerna när det gäller relativt låga koldioxidutsläpp.
Hans egen sits är att USA länge varit ett av de "sämre" industriländerna i den delen, och att utvägen med koldioxidskatt ännu är politiskt blockerad.
Obama har därför fått gå fram regleringsvägen, och det var åtminstone bra gjort av Reinfeldt att utan omsvep uttala sitt stöd för det Obama där gör.