I dag klockan 11.00 samlas riksdagens finansutskott. Det är ett extra möte. Mörka moln tornar upp sig. Risken för stor finansiell oreda i Europa växer. Konjunkturen kan försvagas. Export och arbetsmarknad kan drabbas. Det räcker inte med ett budgetförslag som kan tråcklas igenom riksdagen innan jul. Sverige behöver handlingsberedskap, den internationella scenbilden kan skifta snabbt.
Många behöver gå hem och tänka efter dagens utskottsmöte, men allra mest ledningen i Miljöpartiet. Om inte regering och socialdemokrater möts i samverkan är Miljöpartiet i nyckelposition. Lever MP upp till det? Eller dömer partiet sig självt? Vill miljöpartisterna vara de som inte vågade då det gällde?
Miljöpartiet är förstås inte ensamt om att behöva visa kompromissförmåga. Regeringens fyra partier behöver söka bredare stöd i åtminstone vissa slags frågor.
Varken miljöpartister eller andra kan nu bortse från att den ekonomiska politiken i höst och nästa år måste bestämmas av den internationella utvecklingen. Ekonomi och arbetsmarknad måste också fungera långsiktigt i hård internationell konkurrens.
Alla som deltar måste också få resultat i vissa sakfrågor, som är så viktiga för dem att de är värda politiska risker och eftergifter. Det är å andra sidan oansvarigt att begära det ogenomförbara – eller det man vet att motparten inte kan gå med på, därför att det splittrar något parti eller kan bryta sönder regeringen.
Det är nog möjligt att finna så mycket gemensam mark mellan de fyra regeringspartierna och Miljöpartiet att det går att hantera höstriksdagens frågor. Det är kanske inte ens särskilt svårt, om man bara vill.
Närmast till hands för en stor framgång för Miljöpartiet ligger transportpolitiken. Där finns klimatskäl, investeringsbehov och eftersatt underhåll. I energipolitiken behöver kärnkraftfrågan inte vidröras ett par år framåt. Den måste inte vara ett hinder i höst. Däremot kan en del göras i den övriga energipolitiken.
I skattepolitiken kan det vara idé att återvända till frågan om att sänka löneskatter. Om socialförsäkringarna pågår en stor, parlamentarisk utredning. Den kan kanske sluta i mycket bred enighet. Så där bör man nu begränsa sig till att ordna till uppenbara brister, bevara arbetslinjen i huvudsak och förbättra möjligheterna till rehabilitering och omskolning.
Viktigast är att en uppgörelse som neutraliserar ett antal stridsfrågor och ger en signal till omvärlden. Till skillnad från så många andra länder har Sverige politiker med handlingsförmåga om läget förvärras och nya beslut behövs.
Men är ledningen i Miljöpartiet klar över hur mycket detta betyder? Inser de sin egen betydelse? Bytet av språkrör följdes till att börja med av rätt många slagord, men inga tydliga besked om vilja att ta ansvar även då det blir obekvämt.
Nu är det upp till bevis!
Inte omedelbart. Men ganska snart.