Att den skriande bostadsbristen i svenska storstäder har lett till att mängder svarta pengar byter ägare på andrahandsmarknaden är känt sedan länge. I går rapporterade Sveriges Radio, Ekot, om en annan, mindre omtalad effekt av kaoset – att en marknad för adresshandel har uppkommit.
Vissa grupper drabbas extra hårt av bostadsbristen, exempelvis unga personer som står i beråd att flytta hemifrån. Värst är sannolikt ändå situationen för nyanlända flyktingar. Dessa saknar vanligtvis allt från breda kontaktnätverk till kapital och ködagar, varför det blir det nästintill omöjligt att skaffa ett eget boende på någon av de orter där jobben är många.
Samtidigt krävs sedan ett år tillbaka en folkbokföringsadress för att kunna skriva in sig på arbetsförmedlingen och få etableringsersättning. Och det är med en insikt om allt detta som vissa personer nu har börjat slå mynt av situationen.
För Ekot berättar en kvinna, som i inslaget kallas June, om hur hon har betalat 2 500 svarta kronor i månaden för att stå skriven på en viss adress, utan att ens få tillträde till lägenheten i fråga. Mannen som June hävdar att hon har betalat till bekräftar för Ekot att 13 personer för närvarande är folkbokförda hos honom, men erkänner inte att några pengar skulle ha överförts.
Till Ekot säger samtidigt Tobias Wijk, verksamhetsutvecklare på Skatteverket: "Det senaste året har vi egentligen sett att det här har ökat med många folkbokförda." Sannolikt handlar fenomenet inte endast om välgörenhet.
Att människor som befinner sig i en desperat sits utnyttjats ekonomiskt är naturligtvis beklagansvärt. Orsaken till att det över huvud taget går att ta betalt för att låta personer stå skrivna på en viss adress är dock den exakt samma som möjliggör ockerhyror på andrahandsmarknaden: en misslyckad bostadspolitik. Därför är det oroväckande att nuvarande regering, precis som föregående, tycks sakna riktigt vassa förslag på området.
De subventioner för byggande av mindre hyreslägenheter, som regeringen presenterade för en dryg månad sedan, utgör delvis en återgång till en bostadspolitik som inte fungerar. Erfarenheter av tidigare byggstöd visar att dessa är kostnadsdrivande.
Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid KTH, kommenterade för Dagens Arena (25/3) förslaget på följande sätt: "Risken är i stället att det [subventionerandet] driver upp markpriserna. Kommunerna kommer att vilja ta ut så mycket marknaden klarar. Jag har svårt att se någon poäng med byggsubventioner."
Att stödet dessutom villkoras av en mängd motkrav – gällande allt från hyresnivåer och energianvändning till hur bostäderna ska fördelas – gör det ännu mindre sannolikt att detta skulle ge någon vidare skjuts åt byggandet.
Andra åtgärder måste till, exempelvis, ett fortsatt förenklade av regelverken och processerna kring byggande, en ökad press på kommunerna att avsätta mark, en avreglering av hyresmarknaden, samt utbyggd infrastruktur för kollektivtrafiken.
Den icke-fungerande bostadsmarknad vi har nu skapar grogrunden för svartekonomi av fulaste sort.