Tisdagens debatt i Eskilstunas kommunfullmäktige gav frågan en lokal prägel. Under våren etablerades mönstret på riksplanet: Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att arbeta för att minska medborgarnas valfrihet inom omsorgen, vården och skolan.
De två partierna beskriver förstås sin kamp på ett annat sätt. Det handlar om att få bort vinstintresset ur det som på politikerspråk kallas "välfärden". Deras ingångar i frågan är delvis olika.
Vänsterpartiet misstror i grunden marknadsekonomin och förstår inte dess funktionssätt. I partiets tankevärld tjänar företagaren sina pengar genom att slimma produktionen till den grad att kvaliteten försämras. Kunderna är dock företagaren trogna, fortsätter köpa de undermåliga tjänsterna och kan bara räddas från katastrofen genom att staten förbjuder företagaren att tjäna pengar.
Miljöpartiets ideologi var en gång i tiden en annan. Partiet misstrodde offentliga monopol och stordrift, och ville stärka medborgaren genom att ge denne alternativ i den offentliga sektorn. Men någonstans på vägen blev populismens frestelse för stark. MP valde att anpassa sin politik till de selektiva mediebilderna, sin vänsterlutande väljarkår och pekade ut företagaren som syndabocken. "Giriga entreprenörer", som kommunalrådet Magnus Johansson (MP) uttryckte det under fullmäktigedebatten.
Det råder tvivel om det är rättsligt möjligt att införa ett förbud mot uttag av vinst i dessa företag eller om ett eventuellt förbud kan förhindra att vinstmedel delas ut med andra metoder.
Men om vinstutdelning ändå införs och får effekt, blir det omedelbara konsekvenser för mängden aktörer i sektorn och därmed för medborgarens valfrihet, för kontinuiteten och för den kommunala ekonomin.
Ingen entreprenör kommer att satsa egna medel om hen inte tillåts få tillbaka investeringen som vinst. Vissa icke vinstdrivande organisationer kommer förstås att verka i branschen men tvingas finansiera framför allt starten av verksamheten uteslutande med lånade pengar till priset av höga räntor. Dessa räntor är till stor del samma typ av vinst som V och MP vill förbjuda men hamnar hos banker i stället för hos ägaren av exempelvis skolan.
Utestängningen av kapitalstarka ägare kommer i sin tur att leda till att skolan kommer att stå på betydligt skakigare ekonomisk grund, med större risk för nedläggning när elevunderlaget minskar.
Därtill försvinner de investeringar som ägare av skolor, äldreboenden och vårdinrättningar i dag står för. Allt detta kapital måste kommunerna och landstingen tillföra själva, vilket ökar deras redan betydande skuldbörda och höjer ränteutgifterna som minskar den mängd pengar som kan satsas på skola, vård och omsorg.
Den vänsterpartistiska och miljöpartistiska vägen ger alltså medborgaren färre alternativ, större osäkerhet och en högre skattenota.
Och då har vi bara talat om skolan, vården och omsorgen. Det är oklart huruvida verksamheter som HVB-hem och behandlingshem för missbrukare och psykiskt sjuka faller under det som V och MP menar med "välfärd". Men om vinstförbudet ska tillämpas även där – vilket det borde om V och MP menar allvar med sitt principresonemang – bör vänsterpartister och miljöpartister omedelbart presentera planer för offentlig utbyggnad även här.
Utan privata bolag existerar nämligen inte denna vård så som vi känner till den.