Men uteslutna ur andra yttervänsterpartier, var de än upptäcktes, det blev trotskisterna – uppkallade efter den ryske revolutionären och kommissarien Trotskij, som senare mördades i Mexico av en rysk agent. Så sent som nu i dagarna har Vänsterpartiet faktiskt ett ärende om att utesluta en person som tagit sig in som ersättare i partistyrelsen men som anklagas för att tillhöra en trotskistisk täckorganisation.
Liksom extremismens magnetfält åter kastats om, så att kommunismen gått tillbaka och ytterhöger av många slag brett ut sig i åtskilliga länder, så har även trotskistbeteende och uteslutningar flyttat till motsatt ytterkant.
Ett lagom antal rituella uteslutningar har rentav blivit en del av de radikala högerpartiernas metoder för att skenbart framställa sig själva som måttfullare i förhållande till de förment ännu extremare.
Någon gång är uteslutningarna ett sjusärdeles skådespel. Den nya partiägaren i Front National, Le Pen den yngre, utesluter den förre partiägaren Le Pen den äldre, som i hög ålder slutat ta hänsyn till vilken taktik efterträdaren föreskriver.
Ideologiskt har just inget ändrats. Den äldre le Pen har hela tiden varit en mer öppet råbarkad antisemit och diktatorsstödjare – som några av dagens mest ledande SD-politiker, såsom partisekreteraren Jomshof, var på partikongress och uppvaktade.
Den yngre le Pen är halare, slugare och mer taktisk, och har ett annat sätt att tala för giljotinens återinförade. Men hon har låtit sig finansieras med stora belopp av Putins maktapprat. Tillsammans med nästan hela Europas ytterhöger – inklusive SD – har hon valt Putins linje om EU:s relation till Ukraina. Hon försöker ändå få folk att tro att hon själv är på något sätt mindre extrem.
SD-ledningens utrensning i det egna ungdomsförbundet liknar mer gamla gräl i kommunistpartier. Utan tvekan är den grupp ungomar som är under utrensning illojal mot ledningen, och saknar respekt för SD-ledningens taktiska dubbelspel, där man är len i mun åt ett håll, och samtidigt använder sig av nätsajter specialiserade på näthat och fördomar.
Det finns en del konfliktpunkter i det ideologiska finsnickeriet, så som det fanns kontroverser om de marxistiska teoriernas subtilare delar mellan trotskister och vanliga Moskvakommunister. Skillnaderna mellan å ena sidan SD:s ledarklick av Lundaakademiker, präglad av österrikisk och fransk ytterhöger och å andra sidan SDU-falangen innehåller ekon av årtionden av gammalt groll inom utländsk extremhöger. Men skillnaderna är små, de uteslutnas brott är att de inte är lydiga.
Men som uteslutna är dessa motsvarigheter till trotskisterna användbara i partiledningens mediemanipulation för att framstå som mer välkammad.
Det bör man inte låta sig luras av. Det är fullt sannolikt att de uteslutna haft samröre med andra högerextrema organisationer. Men detta är ju ingen artskillnad gentemot SD:s egen partiledning.
Det är ju inte de fyrkantiga "SDU-trotskisterna" som svarat för de mer flagranta fallen av uppenbar extremism. Samarbetet med Le Pen och annan europeisk ytterhöger – liksom SD-rösterna i EU för Putinlinjen om Ukraina – är partiledningens eget verk. Detsamma gäller partiets del i det grova näthatet. Inget av allt detta kan skyllas på de uteslutna trubbelmakarna.