Kan någon föreställa sig detta? Att landsbygdsministern Eskil Erlandsson olagligförklarar mer än hälften av landets ladugårdar. Att han successivt avskaffar 47 procent av landets mjölkkor i takt med att böndernas dispenser för traditionella ladugårdar tar slut? Och att han dessutom tar krafttag för att utrota bondkatterna, med obligatorisk kastrering?
Nej, inget av detta kommer väl att genomföras, i vart fall inte under nuvarande regering. Men förslagen finns där.
De döljs i drivor av finstilt text i ett väldigt, och svåröverskådligt, utredningsbetänkande. Allvar är det också. Myndighetsstöd för att gå hårt fram mot både mjölkbönder och bondkatter finns nog så det räcker en bra bit. Att det troligen saknas bredare parlamentariskt stöd bör dock väga tyngre.
Sådana här detaljer i förslaget till ny djurskyddslag är inte intressanta på grund av någon överhängande risk att de genomförs. De är däremot symptom på en snäv och närsynt specialistanda, där man på sitt eget lilla område fastställer svepande principer, skriver förslag utan att väga konsekvenserna mot de nackdelar som kan finnas, och slutligen vill lämna över hela den effektiva makten till en handfull ämbetsmän.
När det i dag investeras i helt nya ladugårdar är det så gott som alltid stora lösdriftshallar, där kostnaderna kan pressas med automatisering och där stordriften kan drivas så långt att även de tidigare större familjejordbruken för mjölkproduktion är överspelade.Men en stor del av landets mjölkbönder har ladugårdar av det tidigare vanliga slaget, där korna står i rader i bås och inte själva promenerar fram till foderautomater och mjölkgropar.
Det är dessa mindre toppmoderna mjölkbönder som nu föreslås få sina företag olagligförklarade, och beroende av tillfälliga dispenser av oklar varaktighet.
Detta sägs vara djurskydd. Men några riktiga belägg för att djurens hälsa verkligen blir bättre i lösdrifts- ladugård finns inte till stöd för den ytterst långtgående åtgärden. I stället slår man fast en princip, lösgående är bättre, och de många bönder som inte kan investera miljoner i nybyggd ladugård blir steg för steg utslagna.
Utan ladugård blir det mindre behov av ladugårdskatt. Då kan råttorna få ta över, verkar det. Mot katterna, eller rättare sagt mot bondkatterna, går man ännu hårdare fram. Varenda katt ska märkas med registreringsnummer och föras in i det centrala kattregistret. Alla katter som tillåts gå ensamma ute, som katter brukar göra, måste kastreras eller matas med p-piller. Av lätt insedda skäl försvinner därmed inte bara förvildade katter, utan nästan alla katter från landsbygden, förutom en del hårt hållna exemplar som säljs dyrt från dem som har kattavel.
Tanken är här att eftersom en del katter förvildas ska de flesta katter utrotas. Möjligen finns någon särskild djurskyddsorganisation för råttor, sorkar och möss, som kan applådera detta. Tanken att ett stort antal människor på landsbygden har katt för att slippa ha råttor tycks aldrig riktigt ha övervägts. Konsekvensen av att döma ut halva mjölkproduktionen har inte heller utretts.
Det lär som sagt inte gå igenom. Men minst lika intressant är kravet på tjänstemannavälde. Riksdag och regering ombeds att ställa sig själva åt sidan. Efter att ha släppt förbi abstrakta principer föreslås de överlåta beslutanderätten åt en enrådig generaldirektör i Jönköping – stödd på ett koppel avdelningschefer, men suveränt oberoende av hänsyn till väljare.
Denna ladugård – med kor i vanliga bås och ladugårdskatter som äter upp råttorna – föreslås bli olaglig. Till vänster en i sammanhanget helt oskyldig EU-kommissionär. Till höger en lika oskyldig representant för Svensk Rödbrokig Boskap.