Vad är problemet?

Säg ”burka” eller ”niqab” och genast aktiveras en gejser av häftiga åsikter. Det där tygskynket som ett litet antal kvinnor i Sverige använder för att dölja hela eller delar av ansiktet, har en otrolig laddning och framkallar starka känslor.

Ledare2010-12-03 07:19
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

För två år sedan fick Alia Khalifa i Stockholm beskedet att hon inte kunde fortsätta sin barnskötarutbildning eftersom hon bröt mot skolans förbud mot heltäckande klädsel. Khalifa anmälde skolan till Diskrimineringsombudsmannen och skolan lät kvinnan fortsätta på utbildningen i väntan på DO:s bedömning. I tisdags kom så uttalandet från DO som slog fast att skolans generella regel är diskriminerande. Men eftersom skolan aldrig stängde av Khalifa väljer DO att inte driva ärendet till domstol.

Skol- och utbildningsledare har möjlighet att förbjuda burka och niqab av säkerhetsskäl, om plaggen allvarligt försvårar kommunikationen mellan lärare och elever eller utgör praktiska hinder, till exempel vid laborationer eller brandkårsövningar. Det säger Skolverket i ett principbeslut från 2003. Men att rakt av och överallt införa förbud är, enligt DO:s tolkning, brott mot diskrimineringslagen. En sådan avvägning är rimlig. Den principiellt grundade rätten att bära religiöst motiverad klädsel balanseras mot praktiska hänsyn.

Men alla är inte nöjda med det och mest knorras det i – trumvirvel – Folkpartiet. Partiet gick i valrörelsen ut med att skolor måste ges möjligheten att förbjuda muslimska kvinnor och flickor att klä sig i burka eller niqab. Och varken skolborgarrådet i Stockholm Lotta Edholm (FP) eller integrationsminister Erik Ullenhag (FP) är till freds med DO:s ställningstagande. Även Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesperson Mikael Damberg (S) vill se en ny, tydligare, lagstiftning.

Lotta Edholm sa förra hösten att det är omöjligt att veta om en niqabklädd student har förstått uppgifterna. Det har visat sig gå alldeles utmärkt för Alia Khalifa, och Edholm är nu i stället bekymrad över att pedagogstudenter kan luras att tro att det ute i verksamheterna skulle fungera att bära heltäckande kläder.

Integrationsministern söker – än så länge enbart i intervjuer – efter ett regelverk som gör att en rektor eller lärare ska kunna säga nej till heltäckande klädsel. Men det är just vad DO säger att Sverige har. Däremot menar myndigheten att det i Alia Khalifas fall inte har funnits några godtagbara skäl för ett förbud.

Så vad är det Edholm, Ullenhag och Damberg vill? Vet de det själva?

En lag med ett absolut förbud mot heltäckande ansiktsslöja i undervisningsmiljö skulle med största sannolikhet bryta mot den grundlagsskyddade religionsfriheten. Om dessa politiker däremot accepterar undantag från förbudet och anser att rektor ska kunna avgöra från fall till fall är det svårt att se skillnaden mellan deras tilltänkta lag och dagens bestämmelser.

För övrigt är svenska myndigheter och domstolar knappast överhopade med niqabärenden. Ett har nu gått till DO. Och när Svenska Dagbladet i somras sökte bland 15 000 anmälningar och beslut i Skolverkets databas hittade tidningen fyra ärenden vid den bredare sökningen på orden burka, niqab, slöja, huvudduk och sjal. Intervjuer med skolledare, lärare och elever ger bilden att oenighet över sådana kläder i de allra flesta fall har lösts i dialog.

Det bästa de bekymrade politikerna nu kan göra är att ta några djupa andetag och gå vidare till viktigare frågor.

Läs mer om