Om de gamla på Torsiliahemmet hade vårdats av privatanställd personal hade det nog varit annat ljud i skällan. De styrande i Eskilstuna kommun hade inte haft svårt att tala om Lex Sarah-anmälningarna som symptom på driftform eller huvudmannens karaktär. Säkert hade Torshälla också på riksnivå använts som slagträ i sådant syfte.
Men nu drivs hemmet av Torshällas kommundelsförvaltning. Mer egenregi och helkommunalt kan det inte bli. För den skull ska inte en sned debatt vändas ut och in. Kvalitet och misslyckanden i äldrevård är inga enkla funktioner av privat eller kommunalt, upphandling eller egenregi. Ibland kan såväl goda resultat som verkligt dålig omvårdnad ha att göra med ledning, ägande och villkor i upphandling. Men det kan även handla om helt andra saker.
Äldrevård är lagarbete. De som tar emot vården är för det mesta inte bara gamla utan också sjukliga. Ibland är sjukdomen svår och vårdtyngden avsevärd. Inte minst kan en demenssjukdoms värre skeden bli mycket påfrestande för vårdanställda, om än ännu mer slitsam för nära anhöriga.
Vården klarar som regel uppgiften så bra som man kan begära och mer därtill. Det hänger naturligtvis på att de som har olika roller hjälps åt, tar tag tillsammans och kallar på varandra när det är saker en ensam anställd inte rår med.
De som sköter den personliga omvårdnaden löser av varandra, och de ska ha medicinskt kunnig personal till stöd. Det blir också många ögon som kan se om något håller på att gå illa, inte på grund av sjukdom utan på grund av att någon inte klarar av bördan eller inte kan hantera en svår patient.
Det som trumpetas ut som en vårdskandal kan vara något som brustit i samspelet mellan arbetsledning, enskilda anställa och medicinsk personal. Det är inte självklart att det ligger någon politisk fråga, eller ens en budgetfråga, bakom en sådan händelse. Däremot kan det finnas saker som arbetsgivare och fack talas vid om. Det där är inte alltid så enkelt, arbetsrättsliga hårdhandskar kan vara helt fel grepp, det kan i stället vara ledning, utbildning och samarbetsklimat som klickat.
Från händelser på enstaka avdelningar ska man absolut inte generalisera till hela personalkategorier. Helhetsbilden av äldrevårdens personal är en stor skicklighet i att vårda människor som är bräckliga och mycket vårdkrävande, och en stor praktisk kunskap om hur man visar ömhet och omsorg och hjälper varandra i arbetet.
När det ändå händer, vad gör detta anmälande och denna Lex Sarah för nytta? Det blir rubriker och ammunition för sådana politisk debatt som gäller väldigt övergripande frågor, långt från vårdens vardag.
Svaret är att en fast rutin om att rapportera och följa upp också är ett stöd för att rätta till, förbättra och förebygga. Kvalitetsregister och metodisk uppföljning blir vanligare i både sjuk- och äldrevård, och de är inte till för att peka ut enskilda personer utan för att lättare se var det behöver förstärkas och var utbildningsbehov finns.
De Lex Sarah-anmälningar som den kommunala förvaltningen i Torshälla nu gjort är inget onödigt självplågeri. De kan inte heller ersätta att äldre som farit illa omedelbart tas om hand bättre. Men de är ett av de redskap som finns för att vara uppmärksam, och lära av erfarenhet.