Mobbning är ett ständigt närvarande problem i skolorna. Inför varje höstterminsstart brukar det dyka upp artiklar i tidningar och nyhetsinslag i tv och radio om hur många barn och ungdomar som kommer att gå till skolan med en klump i magen. Det är lika ledsamt varje gång och antalet tycks dessutom öka från år till år. Det så kallade mörkertalet brukar dessutom vara stort.
I förra veckan skrev DN:s nätupplaga om en kommande rapport som visar att var sjätte tioåring har blivit mobbad på nätet. Det är mest bilder och utseende som kommenteras och mest flickor som drabbas.
När dagens yngre vuxengeneration växte upp bestod mobbning mest av sådant som utfrysning, glåpord, slag och sparkar. Med mobiltelefonens och internets intåg i vardagen erövrade mobbarna ännu en arena att härja på – mobbning på distans har blivit vanligare. Och till skillnad från sådan mobbning som förekommer på skolgården och på fritiden i verkliga livet så lever kränkningar på nätet kvar långt efter att de lagts ut och både mobbare och mobbad har blivit vuxna och kan dyka upp i de mest oväntade och oönskade sammanhang.
I Aftonbladet i går skrev författaren Johanna Nilsson tillsammans med Lars Arrhenius, generalsekreterare på Friends, en debattartikel, i vilken vuxenvärlden uppmanas att vara goda förebilder och "sluta hata, dissa, kränka". De har helt klart en poäng. Till att börja med kan tv ta sitt ansvar och sluta servera program där förnedring och grovt språk ingår. Det finns i allt från barnprogram till så kallade familjeprogram och dokusåpor. Den dokusåpa som ofta utpekas som den som öppnade slussportarna för svensk förnedrings-tv, Expedition Robinson, har än en gång tagit plats i tablån. Vuxna människor får flera kvällar i veckan vräka ur sig nedsättande omdömen och glåpord om varandra. Robinsons efterföljare har varit många, utan att på något sätt förgylla tillvaron för folk.
Bloggar, twitter och olika diskussionsfora är tummelplatser för människor som gärna vräker ur sig otidigheter om allt och alla. Du kan gå till nästan vilket åsiktsforum som helst. Folk brukar kunna hålla sig till sakfrågan ett kort tag men det spårar ofta ur ganska snabbt. Då tar personangreppen över. Då är det inte längre snack om vad man tycker om det debatten egentligen handlar om utan om åsikter om dem som framfört dem.