Det är ingen enkel sak att mäta kvaliteten i förskolan. Storleken på barngrupperna är bara ett mått. Ett annat är antalet barn per vuxen, och där ligger Eskilstuna nu på rikssnittet – som har försämrats. Den betydligt viktigare frågan är förstås hur barnen, deras föräldrar och personalen uppfattar verksamheten. Det är svårare att mäta och betydligt svårare att jämföra med andra kommuner.
Men nog vittnar personal och fackföreträdare om att storleken på barngrupperna upplevs som ett arbetsmiljöproblem. I artikeln i dagens tidning säger Cecilia Rahbek Nöhr från Lärarförbundet i Eskilstuna också att stora grupper inte är bra för de minsta barnen och för barn med särskilda behov.
Det var också barngruppernas storlek som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tog fatt i inför förra valet när de lovade att minska storleken och efter valet fastlogs målsättningen att avdelningarna inte skulle vara större än i genomsnitt 17,5 barn. Även inför valet i höstas lovade S och V mindre barngrupper.
Men trots gapet tänker barn- och utbildningsnämndens ordförande Johan Nilsson (S) skjuta åtgärderna på framtiden. Han har en exakt siffra på vad det skulle kosta att nå målet, 30 miljoner mer om året. Men pengarna läggs nu i stället på grundskolan. Vallöftet prioriteras inte. Det provocerar och Nilsson borde klargöra om i snitt 17,5 barn per avdelning överhuvudtaget betraktas som ett löfte, eller om majoriteten har övergett det målet.
Benägenheten att sätta sina barn i förskola ökar. Skolverket talar om en nästan explosionsartad utveckling på tio år. 83 procent av alla barn mellan ett och fem år är i dag inskrivna. För tio år sedan var den siffran 66 procent. Det är en positiv utveckling och kan tyda på att fler vuxna anser sig stå till arbetsmarknadens förfogande. Och det är bra att fler barn tar del av förskolornas pedagogiska arbete. Men det sätter press på kommunerna att expandera barnomsorgen och organisera den på ett bra sätt för barn och personal, i syfte att behålla och kanske ytterligare öka andelen inskrivna barn.
Mycket kan uppnås om resurser sätts in på rätt ställe. Bättre lokaler där det fortfarande är trångt och stimmigt, och fler förskollärare eller barnskötare till de förskolor där personalen går på knäna kan betyda mycket för kvaliteten utan att det märks särskilt mycket i den samlade statistiken över barngrupper.
På många håll i landet råder brist på förskollärare, personer med dokumenterad pedagogisk kunskap. Underskottet kommer att bli än större från och med 1 juli då kraven skärps så att hälften av all personal måste ha förskoleutbildning. Det är inget problem i Eskilstuna för tillfället, andelen förskollärare är hög. Men om förskolan i kommunen upplevs som en tung och slitsam arbetsplats kan detta komma att ändras.