Nu ska det till långsiktiga lösningar, sägs det, inte de ökända tvärbromsarna och osthyvlarna som skapar oro i vården och slår hårt mot patienterna. Men så går lite tid och vårdpolitikerna trycker likväl hårt på bromsen, precis som de har gjort tidigare. Kostnadsökningarna dämpas tillfälligt men ökar snart igen varefter ett nytt sparpaket snabbt sätts ihop.
Landstinget Sörmland går nu åter in i en sådan cykel. Den bärande delen av de beslutade och planerade sparåtgärderna skapar mycket olägenheter utan att sänka kostnaderna på lång sikt.
Ta bara två punkter i förra veckans beslut i länssjukvårdsnämnden: Till september ska kostnaderna för inhyrd personal vid länets sjukhus halveras. Restriktivitet för övertidsarbete ska råda.
Vad betyder det för vården? Trots att själva beslutsunderlaget saknar beskrivningar av konsekvenser kan de utläsas ur andra handlingar, som hälso- och sjukvårdschefens analys av årets första kvartal.
Vårdavdelningarna på sjukhusen har haft brist på sjuksköterskor och därför tvingats till dyr övertid samt till anlitande av bemanningsföretag, skriver vårdchefen och fortsätter: ”Trots stora ansträngningar att bemanna Akuten MSE (Mälarsjukhuset, reds. anm.) så har knappt så kallad minimibemanning uppnåtts och detta till höga kostnader.”
De höga kostnaderna är alltså en direkt följd av att den sörmländska vården strävar efter att uppfylla sitt uppdrag – ha tillräckligt med personal i slutenvården och på akutmottagningarna. På Mälarsjukhusets akut talas det om knappt minimibemanning.
Ändå väljer politikerna att spara på inhyrning och övertid. Och det görs inför sommaren då personalsituationen på framför allt akuten är hårt ansträngd redan i utgångsläget.
Samma typ av besparingar planeras för de landstingsdrivna vårdcentralerna, förutom minskning av antalet hyrläkare är det stopp för nyanställningar vid pensionsavgångar.
I bästa fall är dessa sparmetoder ett slag i luften. Kanske gör insikten om de allvarliga konsekvenserna att åtgärderna aldrig genomförs av chefer ute i verksamheten. I värsta fall betyder det sänkt vårdkvalitet och försämrad arbetsmiljö.
Det sista leder till att Landstinget Sörmland får ännu svårare att besätta de tjänster som nu täcks med dyr inhyrd personal. Ja, länssjukvårdsnämndens lista innehåller fler åtgärder som ger sämre arbetsvillkor, exempelvis uppstramad helg- och jourersättning och krav att personalens resor mellan sjukhus ska ske utanför arbetstid.
Politikernas medicin mot symptomen riskerar att enbart försvåra den sörmländska vårdens sjukdom.