I måndags gick Etiopiens premiärminister Meles Zenawi bort. I 21 år har han varit landets ledare. På tisdagen kommenterade utrikesminister Carl Bildt (M) dödsfallet på Twitter:
”Afrika har i premiärminister Meles Zenawi förlorat en stark och viktig ledare. Vi vill alla hjälpa Etiopien i dess hantering av framtidsutmaningarna.” (Redaktionens översättning från engelska)
Inställsamt? Ja, vissa kommentatorer kopplade Bildts ordval till de fängslade svenska journalisterna Martin Schibbyes och Johan Perssons öde. Deras snara frisläppande krävde just denna ton från Sverige, hette det.
Och så kan det ha varit. Men kommentaren vore korrekt även i en annan situation. Zenawi har varit en stark och viktig ledare för Etiopien i positiv mening också. Under hans ledning har Etiopien varit friare än under den föregående kommunistdiktaturen och genomgått ett ekonomiskt under. Den andra sidan av Zenawis ledarskap är, vid sidan av krigen mot Eritrea, framför allt de senare årens tilltagande förtryck och det styrande partiets strävan att behålla makten till varje pris.
All denna antidemokrati bör givetvis kritiseras även från Sveriges sida, men kanske inte just i samband med premiärministerns bortgång. Förutom att vara mindre smakfullt skulle det försvaga Etiopiens mottaglighet för Sveriges budskap.
Men det finns ett annat problem med Carl Bildts uttalande. Det gäller formen. TT kontaktade på tisdagsmorgonen UD:s presschef Anders Jörle och efterlyste Sveriges officiella kommentar över dödsfallet. Jörle hänvisade till utrikesministerns blogg och Twitter där en kommentar snart skulle komma.
Tillvägagångssättet är inte nytt och väcker några frågor. Det intryck som ges är att Carl Bildt utformar denna del av Sveriges utrikespolitik på egen hand och ofta på språng när han får tid att skriva en tweet eller en bloggpost. Även den som tillskriver Bildt en övermänsklig tankekraft och formuleringsförmåga måste se brister i detta.
Hur mycket UD än understryker att utrikesministern alltid är utrikesminister på blogg och Twitter, uppstår det med jämna mellanrum tvivel kring det, inte bara i Sverige utan även utomlands. Ibland tvingas statsministern gå in och förklara Bildts argumentation och enskilda formuleringar. Dessa har då uppenbarligen inte, som tidigare brukligt hos UD, vägts på guldvåg av ett antal departementstjänstemän, utan bara dykt upp i Carl Bildts huvud en sen kväll eller liknande, för att genast föras ut i offentligheten.
Den här ordningen innebär även svårigheter för kontroll, ansvarsutkrävande samt konsekvens i och utvärdering av svensk utrikespolitik. Sveriges officiella uttalande om Meles Zenawis bortgång finns inte på UD:s hemsida, utan enbart på Carl Bildts blogg och Twitter.
Den riksdagsledamot, journalist, forskare, eller för den delen UD-tjänsteman och framtida utrikesminister, som vill veta vad Sverige har sagt i den ena eller andra frågan under Bildteran, kan därmed inte förlita sig på departementets arkiv, utan får rota bland utrikesministerns bloggposter och tweets.
Det är en ordning som knappast kan anklagas för överdriven överensstämmelse med svensk förvaltningstradition och offentlighetsprincip. Som Carl Bildt hade uttryckt det.