Först och främst måste kommunens skolor ges lugn och ro i tilldelningen av resurser. Elevpengen, den summa som rektorerna förfogar över, ska inte användas som en budgetregulator, den första utgiften som skärs ner när kommunen måste spara pengar. Det är kortsiktigt och skapar mycket stress på skolorna.
De senaste siffrorna från Skolverket visar att resultaten för Eskilstunas grundskolor ligger en bra bit under rikssnittet. Det är inte fullt så illa som det ser ut, givet förutsättningarna. Eskilstuna har en jämförelsevis hög koncentration av nyanlända invandrare. Föräldrarnas utbildningsnivå är också lägre i Eskilstuna än i Sverige generellt. Det är en allmän erfarenhet att barn från dessa familjer har det svårare i skolan.
Men denna beskrivning av verkligheten får inte bli en ursäkt för att inte prestera bättre. Eskilstunaskolornas höjning till rikssnittet på alla parametrar, men framför allt ökning av andelen behöriga till gymnasiet, måste förbli ett centralt mål i skolan. Ett sätt att från politiskt håll stödja elever med sämre förutsättningar vore att avsätta en större andel av elevpengen till så kallade strukturtillägg, så att skolor med särskilt många invandrade elever och barn till lågutbildade får mer pengar än andra skolor.
Det räcker dock inte med att bara höja golvet. Eskilstuna bör även sikta mot stjärnorna och satsa på spetsutbildningar. Det ska finnas skolor och klasser som lockar och utmanar även de allra duktigaste eleverna.
Projektet SBT, Sveriges bästa teknikutbildning, blev inte av som det var tänkt. Någon ny skola uppstod inte. Men målsättningen måste leva vidare: Eskilstuna ska eftersträva en gymnasieutbildning i den absoluta Sverigetoppen genom att ta tillvara verksamheter som redan är starka lokalt – tillverkningsindustrin och de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna vid Mälardalens högskola.
Lärlingsutbildningar är ett bra sätt att få fram den kunskap som näringslivet har behov av. Genom dem får unga människor en gedigen koppling till den lokala arbetsmarknaden. Eskilstuna bör öka antalet lärlingsplatser.
Att utbildningsnivån måste höjas i Eskilstuna är en devis som ingen opponerar sig mot men som blir meningslös om den inte fylls med innehåll. Det ovanstående är vårt förslag till innehåll och riktning.
Sedan gäller det att dra gränsen för det kommunala uppdraget. Höga bidrag till studieförbunden ger många människor möjlighet att förkovra sig inom något spännande fält. Men när kommunen måste prioritera är det viktigare att stödja barnens kunskapsutveckling och skapa förutsättningar för ett dynamiskt lokalt näringsliv än att bekosta vuxna människors fritid.
Till sist: Den politiska ledningens tvetydiga inställning till friskolor måste bort. De fristående skolorna har varit en tillgång för Eskilstuna, vilket sökandetrycket till Engelska skolan vittnar om. Det betyder inte att kommunen slentrianmässigt ska tillstyrka starten av nya friskolor utan hänsyn till elevunderlag och skolorganisationen i övrigt. Men Eskilstunas företrädare måste klart och tydligt säga att friskolor är välkomna, inte minst för att vara en sporre för de kommunala skolorna att bli bättre.
Detta är den andra delen i serien om politiken i Eskilstuna efter valet. Den första publicerades i går.