I söndags inträffade en ny skottlossning i centrala Eskilstuna. Samma dag sprängdes ytterligare en handgranat i Malmö.
Under flera år har antalet våldsbrott där skjutvapen och sprängämnen varit inblandade ökat i våra städer. Under det senaste året har flera skjutningar ägt rum i Eskilstuna. Den senaste i söndags kväll. Gärningsmännen är okända. Motivet är okänt och de som blev beskjutna är okända.
I Stockholm, Göteborg och Malmö, liksom i Eskilstuna, har det våldet emellanåt visat sig i rena avrättningar – inte sällan på öppen gata. Det är uppgörelser mellan kriminella gäng som tar sig dessa uttryck. Dessvärre har det under åren hänt att helt oskyldiga människor råkat illa ut när de hamnat i skottlinjen.
Just nu är det situationen i Malmö som är mest aktuell. Inom en mycket begränsad tid har inte mindre än nio handgranater detonerat, nu senast på söndagsmorgonen. Om situationen fortsätter är det bara en tidsfråga innan en eller flera personer skadas allvarligt eller dör när dessa handgranater kastas.
Polisen i Skåne har fullt fokus på detta. Förutom att polisen så här i semestertider har satt in extra resurser, så har Nationella operativa avdelningen, NOA, kallats in. Åtgärdsplaner både på kort och lång sikt har gjorts upp och de tänkbara motivbilderna har blivit flera. Det är inte enbart uppgörelser i den undre världen som kan ligga till grund för sprängningarna, uppger polisen.
Det är bara att hoppas på att polisens kraftsamling i Malmö – och polisens arbete i övriga landet – leder till resultat. Den ökade användningen av automatvapen och andra skjutvapen vid gängens uppgörelser och när brott begås är i allra högsta grad oroande. Men det polisen kan göra är att bara ingripa och utreda när skjutningar och spärrningar har ägt rum. Mer resurser till kustbevakning och tull för att minska smugglingen av vapen är också lätt att kräva.
Men för att bromsa och så småningom minska den här våldsamma utvecklingen krävs andra åtgärder. Det krävs att gängbildningen och många ungdomars idealiserande av våldet bekämpas. I dag är tyvärr jordmånen för kriminell verksamhet god. Inte minst i storstädernas miljonprogramområden.
Utanförskapet, som inte minst visar sig i svårigheterna för många unga att få jobb, och den tröga rörligheten från förorterna till andra delar av städerna bidrar starkt till att yngre människor söker sig till den "arbetsmarknad" som ligger närmast till hands – kriminalitet. Gängen skapar för unga, vilsna och frustrerade yngre människor en trygghet och en sammanhållning.
Att komma till rätta med det här är inte lätt. Försök att bryta utanförskapet har gjorts och görs kontinuerligt utan att någon kan påstå att försöken lyckats i någon större utsträckning. Att öka deltagandet i världen utanför den kriminella kräver långsiktighet samt mer resurser och stort tålamod.
Ändå vore det förmodligen bättre med ett sådant arbete än att i en ständigt ökad utsträckning bekämpa de allt mer våldsamma uttryck som utanförskapet i förorterna genererar.