Flera hundra döda människor har hittats på en strand i Sendai, en av de värst drabbade städerna. Fabriker brinner, stora delar av infrastrukturen har förlamats och bilar, båtar och fotgängare har försvunnit i vattenmassorna.
Med största sannolikhet kommer jordbävningen som mätte 8,9 på richterskalan att följas av ett flertal efterskalv. Vi vet inte om dessa kommer att orsaka nya flodvågor, och i vilken riktning dessa i så fall rullar.
Japanerna lever under ett ständigt dödshot från naturen. I genomsnitt var femte minut darrar det till någonstans i Japan. 20 procent av jordens alla större jordbävningar inträffar i det avlånga öriket som är beläget just där fyra av jordplattorna möts.
Det är bara 16 år sedan jordbävningskatastrofen i staden Kobe, vilken dödade runt 6 400 personer och orsakade skador för 800 miljarder kronor. 2004 dödades ett 70-tal personer och flera tusen skadades i Niigata-regionen. 1923 drabbades Japan av ett jordskalv som uppgick till 7,9 på richterskalan. 140 000 människor i och omkring Tokyo omkom. Seismologer har varnat för att ett liknande skalv kan inträffa precis när som helst. I går hände det.
Mot naturens krafter är människan liten och sårbar. Men samtidigt som vi känner med ett olycksdrabbat folk och bistår med den hjälp vi kan, måste vi konstatera hur oerhört stor skillnaden är mot katastrofen 1923. Japan var då ett fattigt land, helt utlämnat åt naturkatastrofer. Nu, en kraftigare jordbävning, men ett oerhört väl förberett land. Förhållandevis få hus har rasat samman tack vare sinnrika och motståndskraftiga byggnadskonstruktioner. Och Japan har och en ständig krisberedskap för att minimera skador och evakuera människor.
Hade tsunamin rullat in över ett fattigare land i Stilla havet, hade konsekvenserna blivit långt mer förödande. Vi kan inte freda oss mot naturkatastrofer men välstånd, teknisk utveckling och beredskap gör att färre människor behöver dö när marken skakar.