När budgeten presenteras droppvis i förväg görs det satsningar brutto. Sedan kommer själva budgeten. Då syns det finstilta. En del som varit satsningar att berömma sig av betalas då, åtminstone delvis, med att annat skärs bort. Så nettot blir inte alls så stort.
Regeringar skiftar, men finansdepartementet består, och det kan sina knep. De som vill lova får lova brutto. Men finansen släpper till netto. Vänsterpartiet har tilldelats brutto, och kan stoltsera med det. Men från brutto avgår både ett och annat.
I förhållande till väldigt stora verksamheter som äldrevård och sjukvård är enstaka miljarder små belopp.
Men det är ändå värt att lägga märke till hur mycket av det lilla som sades göra Vänsterpartiet till "segrare" i budgetmatchen i själva verket strax drogs av.
Landstingen ska, sägs det få, dryga två miljarder som satsas på sjukvården. Men den ena miljarden finansieras med att man snor den från landstingen. Det är premieringen av kortade vårdköer som försvinner.
400 miljoner skjuts till för förlossningsvården, där det varit kritik i storstadsområden mest. Å andra sidan finns ett tillskott till barnpsykiatri som alliansen hade planerat inte med i budgeten. Mer till de talföra, mindre till de åsidosatta, kan man säga, även om nettoförändringen är relativt marginell.
Det är en liknande sak med äldrevården.
Det ges ett nytt bidrag till kommuner för att anställa personal. Men i stället avskaffas de olika stimulansavdrag till kvalitetsåtgärder och andra prestationer som delats ut efter ett mycket konstruktivt samarbete mellan Kommunförbundet SKL och Socialdepartementet.
Dessutom verkar ett stöd till att bygga nya äldreboenden ha strukits.
Nettot blir sedan inte så märkligt. Men förändringen har en tendens, som mer tydligt syns på utbildningsområdet. Det görs en förskjutning från presterade kvalitetshöjningar till personalutökningar.
Nu är ju detta ofta två sidor av samma sak när det gäller äldrevård.
Så effekten av regeringsskiftet är på just den punkten liten, men helt ointressant är den ju inte.