I går kom Statistiska Centralbyråns stora undersökning av partisympatierna. Opinionsmätningen framför andra. Så uppfattas den gärna. Det är både rätt och fel.
Ett svarandeunderlag på 6 000 personer fångar inte nödvändigtvis det generella opinionsläget bättre än ett på 2 000 svarande. Det fick SCB uppleva när man i sin majmätning 2010 missade opinionsskiftet i Alliansens riktning. I en tid med snabba kast i väljarsympatierna är sådana ”misstag” oundvikliga.
Denna gång sammanfaller SCB:s mätperiod med flertal andra instituts – november. Därmed bekräftas också resultatet. 27,7 procent för Socialdemokraterna är ungefär lika mycket som partiet får i andra mätningar.
Den stora fördelen med SCB:s undersökning är en annan. Det stora underlaget gör det möjligt att borra djupare i siffrorna. Hur ser väljarströmmarna ut mellan partierna? Hur fördelar sig sympatierna geografiskt och åldersmässigt?
Här finns en hel del observationer som partierna borde ta till sig. Socialdemokraterna är inte med i matchen i storstäderna. I Stockholms stad är S marginellt större än MP och hela 20 procentenheter mindre än M (19,6 mot 40,4). Och utan en stark prestation i storstäderna vinner man inget riksdagsval, lyder en allmän visdom.
Sedan valet har Socialdemokraterna gjort nettoförluster till Miljöpartiet (2,3 procent), Moderaterna (1,7) och Vänsterpartiet -(0,5). Väljarströmmen från S till höger är alltså åtta gånger större än vänsterut. Strategiskt betyder det att Socialdemokraterna bör sluta blicka åt vänster. Där finns få nya väljare.
Håkan Juholts personliga fadäser är en delförklaring till väljarflyktens storlek men knappast till dess riktning.
Inte heller höstens debatt om vinster, skatteflykt och bristande kvalitet i delar av den privat drivna äldreomsorgen – en klassisk höger-vänsterfråga – har hjälpt Socialdemokraterna.
Kristdemokraterna har bekymmer. I denna mätning, liksom i flertalet tidigare efter valet, placerar sig KD under fyraprocentspärren, nu 3,8 procent. Om man tittar på åldersfördelningen är det än värre. I gruppen 18 till 29 år har partiet 1,1 procent, mot 4,3 procent bland 65-plussarna. Så länge KD ligger över tre procent kan det räkna med borgerliga stödröster. Men någonstans går en mental gräns mellan en stödröst och bortkastad röst, där möjliga stödröstare inte längre tror på partiets förmåga att ta sig över spärren. Och åldersfördelningen talar emot partiet.
Sedan är det intressant att Folkpartiet och Centern som en gång i tiden kunde plocka upp blockbytare och väljare som rör sig bort från Moderaterna, inte gör det längre. Bakom ligger reformeringen av M och MP men även förändring av profilen hos FP och C med resultat att de senares potentiella väljarkår har krympt.
Hur de två tidigare borgerliga mittenpartierna ska hitta tillbaka till sina gamla positioner är något att fundera på för partiledningarna.