Ett numera stående inslag i en valrörelse är debatten om den parlamentariska ekvationen efter valet. Här finns frågor som förtjänar belysning. En sådan är de tilltänkta statsministrarnas förmåga att samla en riksdagsmajoritet för sin politik. Det borde stå klart för de flesta att dagens blocklåsta minoritetsregerande inte är bra. En lika viktig uppgift är att inte försätta Sverige i en situation där Sverigedemokraterna får förhandlingsutrymme.
Det handlar om förmågan att styra landet och om politikens innehåll.
Men så finns det deldebatter om regeringsfrågan som enbart är led i taktiskt spel. Dit hör denna fråga: Kommer Fredrik Reinfeldt att släppa fram Stefan Löfven som statsminister om de rödgröna inte får egen riksdagsmajoritet men blir större än Alliansen? Och kommer Löfven att göra detsamma om rollerna är ombytta?
Reinfeldt ville länge ha en överenskommelse med Löfven om detta, att det block som blir störst får bilda regering, även om det är i minoritet. Löfven har vägrat. Nu har dock Reinfeldt ändrat sig och vill inte ha en sådan överenskommelse. Det finns inget rödgrönt regeringsalternativ, sa statsministern i söndagens Agenda i SVT.
I det har han rätt. Sett till sakfrågorna finns det inget rödgrönt regeringsalternativ. Men oavsett det hade Löfven ingen anledning att göra någon sådan överenskommelse med Reinfeldt. Socialdemokraterna har inget intresse av att nu låsa sig för en koalition med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, utan gör klokt i att hålla öppet för samarbete med ett eller flera allianspartier. Hård blockpolitik är Fredrik Reinfeldts väg till statsministerposten, inte Stefan Löfvens.
Och det är lika fel att avkräva Reinfeldt besked om vilken regering han kommer och inte kommer att acceptera när frågan ställs i riksdagen. För det första gäller numera en ny konstitutionell ordning: Till skillnad mot tidigare regeringar kan denna inte välja att sitta kvar. Ett val följs nu automatiskt av regeringens avgång och en ny statsministeromröstning.
För det andra föregås en sådan omröstning av konsultationer med talmannen och mellan partierna. Där klargörs vilket parti eller partier som har bäst förutsättningar att inte bara släppas fram till regeringstaburetterna, utan klarar av att styra Sverige. Det kräver ett valutslag och förhandlingar om regeringens sammansättning och politik.
Det är resultatet av det som partierna kommer att ta ställning till. Att släppa fram eller inte släppa fram en eventuell socialdemokratiskt ledd minoritetsregering är heller inte ett beslut som Fredrik Reinfeldt, det vill säga Moderaterna, kan avgöra på egen hand.
Det klokaste alla partier kan göra före valet är att hålla dörrar öppna och inte låta valrörelsens retorik omöjliggöra samarbeten efter valdagen.