Var är reformagendan?

Den sörmländska vården saknar pengar. Dyra satsningar på förbättrad vårdkvalitet får vänta. Det är förståeligt. Men det borde inte hindra de folkvalda att ändå tala om de bekymmer som länets patienter upplever.

Ledare2011-06-07 06:08
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Politikerna bör säga det i klartext till medborgarna: Nu måste vi spara, men vi känner till era problem och har idéer om hur de ska lösas. Och kanske finns det åtgärder som inte ökar utgifterna och som kan vidtas redan nu.

Budgeten är rätt plats för den typen av resonemang. Dokumentet ska inte enbart presentera nästa års inkomster och utgifter utan även ange en viljeinriktning. I den budget som den politiska majoriteten, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet, presenterade i förra veckan är det si och så med den saken.

Vilka är då problemen? Den bristande kontrollen över kostnaderna, skulle kunna vara ett svar utifrån den senaste tidens diskussion. Och så är det, men inte bara. När den nationella Vårdbarometern mäter människors förtroende för vården hamnar Sörmland konsekvent långt ner på listan, senast på plats 18 av 21 landsting och regioner. I kvalitetsjämförelsen från Sveriges Kommuner och Landsting, där inte bara patienternas upplevelser utan även medicinska resultat och tillgänglighet finns med, hamnar Sörmland ännu längre ner, på plats 20 av 21.

Tyvärr sätter inte dessa problem tillräckligt starka avtryck i den politiska majoritetens budget. Dokumentet är fullt av allmänt hållna målsättningar och plattityder, som denna: ”Att vara lyhörd för medborgarnas upplevelser av landstingets verksamheter är viktigt för att kunna utvecklas och på bästa sätt uppfylla sörmlänningars behov och önskemål.”

Ingen invänder. Medborgarna har också meddelat vad de tycker och upplever. Det som saknas är en tydlig reformagenda från politikerna. Hur ska förtroendet för vården höjas? Hur ska patientens ställning stärkas? Hur ska vårdköerna kortas? Hur ska den sörmländska vården bli en mer attraktiv arbetsgivare, så att sjukhusen och vårdcentralerna får den personal de behöver?

Majoriteten har här en åtgärd: En satsning på utbildning till specialistsköterskor. Tre miljoner till tio utbildningsplatser är en droppe i havet, men ändå ett steg i rätt riktning. Problemet är att majoritetens nya tankegångar för att lösa problemen stannar vid detta.

De tre partiernas budget är alltså inte bara stram, som den kallas i presentationen, den är även mager på idéer. Majoriteten skulle tjäna på att ta in synpunkter från oppositionen. Moderaternas förslag på vårdlots, en dörr till akuten och vårdcentralen och förbättring av informationen till patienter om väntetider och vårdalternativ, är värda att lyssna på.

Läs mer om