Rysslands riksåklagare kommer utreda frågan om de baltiska staternas självständighet. Det är ett tecken i tiden även om Ryssland går en snårig väg i denna fråga.
Litauen, Lettland och Estland utmejslade sin självständighet i olika hastigheter i en process mellan 1988 och 1991. I september 1991 erkände Sovjetunionen de baltiska staternas självständighet. Rent formellt gjordes det av det nybildade sovjetiska organet Statsrådet.
Två ledamöter av det som kallas det ryska parlamentets underhus har nu vänt sig till riksåklagaren med en förfrågan om att utreda lagligheten i Statsrådets bildande. Den som finner det organet olagligt anser som en följd att dess beslut är olagliga, vilket olagligförklarar Sovjetunionens erkännande av Litauens, Lettlands och Estlands självständighet.
Att det är huvudsyftet bakom de två så kallade parlamentarikernas förfrågan är uppenbart. De talar uttryckligen om den skada som Statsrådets beslut ska ha orsakat Sovjets suveränitet, som de kallar det.
Om nu riksåklagaren kommer fram till samma slutsats som de två regimpolitikerna betyder det inte att Ryssland ser de tre baltiska staterna som något annat än de är – Ryssland erkände dem senare på hösten 1991.
Och det blir lätt absurt. Klart är att den avsiktligt snåriga sovjetiska lagen om rådsrepublikers utträde inte följdes i de tre baltiska staternas fall. Men det gjorde den inte heller när Ryssland blev en egen stat 1991. För övrigt är själva utgångspunkten att Litauen, Lettland och Estland lagligen hörde hemma i Sovjet befängd, eftersom de ockuperades 1940.
Den ryska nyhetsbyrån Interfax källa hos riksåklagaren varnar också för att dra det för långt. Allt kan utmynna i en slutsats att Sovjetunionens bildande var olagligt, menar källan.
Den anständiga delen av världen kan dock inte nöja sig med att konstatera det absurda. Detta är Putinrysslands politik. Denna process med baltstaterna är om inte initierad så definitivt kontrollerad från högsta ort. Ifrågasättanden av grannländers ställning som självständiga, om än indirekt, är en del av Moskvas krigföring. Grannarna ska känna oro och osäkerhet om Rysslands avsikter. Kremls allierade i Baltikum ges understöd att destabilisera länderna.
Det hela passar även in i ett mönster av Moskvas anspråk på att uttolka och beivra brott mot sovjetiska lagar. Förra sommaren begärde Ryssland assistans av Litauen för att utreda ett antal litauer som deserterade från den sovjetiska armén efter att Litauen förklarade sig självständigt i februari 1990. Det berättade den litauiske riksåklagaren som uppmanade alla litauer som gjorde så 1990-91 att avstå från resor till alla länder som inte ingår i EU eller Nato, för att inte drabbas av en eventuell rysk arresteringsorder.
Omvärlden bör inte främst förfasas över dessa ryska trick eller ängsligt försöka gissa vad Moskva gör härnäst. I stället gäller det att förlika sig med att Putinryssland är en gangsterstat som har övergett de allmänt accepterade reglerna för umgänget mellan stater.
Efter det konstaterandet bör väst agera utefter två huvudlinjer. Den ena är att fortsätta försvaga Ryssland ekonomiskt, för att försvåra Putins aggression och undergrävande av andra länder. Den andra är att stärka den egna försvarsförmågan, såväl den militära som den civila. Att frukta och känna oro leder ingenstans. Vi måste acceptera Putinryssland för vad det är och göra oss redo.