Sårbarheten i svensk infrastruktur är en underskattad fråga. Det gäller även känsliga punkter i elförsörjning samt tele- och datasystem, landsvägsbroar och utsatta platser där snödrev eller översvämning lätt kan lamslå trafiken.
Det finns åtskilliga flaskhalsar, långt fler än att tunnelproblem i Södermanland kan störa trafiken på en av Sveriges allra viktigaste järnvägslinjer. En annan tankeställare är hur några urspårade godsvagnar i östra Jämtland kan hejda den för näringslivet så viktiga godstrafiken från övre Norrland.
Stoppet i Kolmårdstunnlarna skulle inte ha fått lika stora effekter om den länge omtalade dubbelspårsbanan förbi Nyköping mot Norrköping hade varit byggd. Nu får all fjärrtrafik gå på ett hårdbelastat enkelspår. Tunneln för lokaltågen under Stockholm minskar i hög grad sårbarheten på den mest kritiska av alla järnvägens flaskhalsar, infarten mot Stockholm söderifrån från Strängnäs, Eskilstuna och hela Syd- och Västsverige. I Norrland hade verkningarna av urspårningen i förrgår inte alls blivit så stora om den nya banan Umeå - Sundsvall varit klar.
Men för många av de mer oroande sårbarheterna är inga byggplaner eller andra projekt på gång. Eller också är de kvar på idéstadiet. Att trafik och elförsörjning kan drabbas mycket hårt av en isstorm med kraftigt underkylt regn är en insikt som först nyligen satt igång ett arbete för att minska sårbarheten. Sällsynta, skadliga väderhändelser kan komma med så långa mellanrum att allvariga risker glöms bort. Så är det med svåra orkaner, översvämningar och isbeläggning.
En del modern teknik och risken för ändrat klimat ökar sårbarheten. Vi behöver bli mer förutseende och inrikta investeringar på att göra väg- och järnvägsnät, broar och kraftledningar och annat mer motståndskraftiga.
Reservkapacitet och möjligheter att koppla om eller att leda trafik andra vägar borde väga tungt när tidsordningen för olika investeringar bestäms. Det borde inte minst påverka frågan om snabbtågsjärnvägar. Bansträckningar som är viktigast för att minska sårbarheten borde ha förtur, exempelvis genom östra Södermanland samt öster om Göteborg.
Mälarens förmåga att vara i vägen och ställa till problem ska man inte heller bortse från, även om det är lätt att göra det med en vanligen fridsam sjö. Risken för riktigt besvärliga översvämningar om vissa olyckliga omständigheter sammanfaller togs upp i en utredning härom året. Den frågan ligger nu och flyter - tills man i Stockholm kanske orkar bestämma sig om en stor ombyggnad av Slussen.
En enda skadad eller avstängd bro i Mälardalen kan ge väldiga trafikstörningar och långa omvägar. En ny väg väster om Stockholm är även en säkerhetsåtgärd. Och på längre sikt - skulle det inte vara tryggast att ha en järnvägsförbindelse från Strängnäs över Mälaren till Enköping och Uppsala?