2003 fattade landstingsfullmäktige i Sörmland beslutet att avskaffa hyrläkarsystemet. De kostade för mycket. Beslutet får dock anses ha varit helt tandlöst. Vissa vårdcentraler fick dispens redan från första dagen när stoppet infördes i oktober 2004. Med åren har dispens blivit det enda sättet för ett flertal vårdcentraler att ens kunna ha läkare på plats. 2007 kostade hyrläkarna landstinget 60 miljoner kronor. I fjol hade kostnaden skenat iväg till närmare 100 miljoner.
Det säger sig självt att detta inte är någon bra utveckling. Hyrläkarna var ett försök att råda bot på den begynnande bristen på allmänläkare som med facit i hand har kostat mer än det har smakat. Visst kan man tycka att det är bättre att få träffa en hyrläkare än ingen alls men frågar man patienterna vill det stora flertalet träffa samma läkare varje gång de behöver söka sig till vårdcentralen. Särskilt om de behöver uppsöka läkare ofta. Det konstaterades i en studie som Socialstyrelsen gjorde redan 2004 och det är ingen skillnad i dag.
Allmänläkare har blivit ett bristyrke och i den mån de finns har de fångats upp av bemanningsföretag. Dispenser från hyrläkarstoppet och det faktum att landstinget inte ses som någon attraktiv arbetsgivare gör det svårt att rekrytera till fasta tjänster på vårdcentralerna, trots att det finns gott om dem. Var fjärde allmänläkartjänst beräknas vara vakant. Därutöver konkurrerar näraliggande landsting om samma hyrläkare.
Det känns säkert bra för dessa läkare att vara efterfrågade och att de får ägna sig åt att ta emot patienter. Hyrläkare har inget administrativt ansvar och har sällan personalmöten som de måste gå på. Att patienten varje gång måste ta en del av konsultationstiden till att rabbla sin sjukdomshistoria tar dock också tid. Detta måste vara otillfredsställande för både läkare och patient. Utan en hygglig bild av patientens sjukdomshistoria, och vilka mediciner som redan ordinerats, kan resultatet bli fel diagnos och onödig eller felaktig medicinering.
Hyrläkarstoppet är verkningslöst och kan lika gärna rivas upp. Beslutet gav inte önskad effekt på något sätt. Läkarbristen, dispenser och bemanningsföretag i kombination har gjort att de är kvar och kostnaderna för dem skenar på nytt.
Helt klart måste något annat göras för att vårdcentralerna i Sörmland ska kunna bemannas med fasta läkare. Först och främst måste fler läkare förmås att bli allmänläkare. De behövs. Den som specialiserar sig på allmänmedicin borde vara ganska säker på att få jobb efter avslutad utbildning.
Vårdcentralen i Flen är ett exempel på att det går att bryta med hyrläkarsystemet. Med införandet av det fria vårdvalet fanns plötsligt inte bara en vårdcentral utan två, tack vare den fria etableringsrätten. Arbetssituationen för läkarna förbättrades och Flensborna fick bättre kvalitet på vården.
Här finns flera lärdomar att dra.