Vårdhem vore inte så billigt

Assistansersättning för personer med mycket svåra funktionshinder är inte billig. Men sämre lösningar, med sämre levnadsförhållanden för männi-skor som är hårt drabbade, skulle också vara synnerligen dyrbara.

Ledare2013-01-12 06:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Av alla större socialpolitiska utgifter är assistansersättningen den mest ifrågasatta. Förklaringen är inte bara antalet miljarder och att kostnaderna ökat åtskilligt sedan reformen beslutades i början av 1990-talet.

Assistansersättningen var också ett tidigt steg i att luckra upp det kommunala egenregitänkandet. Den funktionshindrade och dennes nära anhöriga kan själva anställa assistenter, och kan anlita vårdgivare som inte är ägda av landsting och kommuner. Det ser inte så banbrytande ut i dag som för 20 år sedan. Men assistansersättningen har hela tiden varit en del av konflikten kring privatiseringar, valfrihet och egen- regi.

Värre är att flera bedrägerihärvor avslöjats, med missvisande läkarintyg, felaktiga uppgifter om arbetstimmar och simulerade funktionshinder.

Försäkringskassans ambitioner vad gäller kontroll på detta liksom ett par andra områden var för svaga på 90-talet och även senare. En noggrann kontroll och återkommande prövning av vårdbehov och såväl beviljade som utförda assistanstimmar är nödvändiga för att skydda en viktig social verksamhet.

Det handlar dock inte bara om Försäkringskassan. I läkarkåren behövs bättre förståelse för behovet av dubbla intyg, att läkare bedömer varandras diagnoser och synpunkter på vårdbehov – liksom att Försäkringskassan metodiskt utsätter läkarintyg för granskning och ibland överprövning.

Att de som deltagit i eller möjliggjort bedrägerier åtalas och döms är angeläget för att skydda socialförsäkringarna mot missbruk, och det gäller också läkare som skrivit vilseledande intyg.

Men bara en mindre del av kostnaden försvinner om allt fusk avslöjas. När det gäller merparten av kostnaden är frågeställningen en annan: Om inte assistans-ersättningen fanns, vem skulle då ta hand om de svårast funktionshindrade? I en del fall skulle det bli oerhört tunga bördor för nära anhöriga, som ofta skulle tvingas bort ur arbetslivet, med åtföljande samhällsekonomiskt bortfall. Detta är verkligen inte bättre.

I många andra fall skulle enda tänkbara alternativet vara tung, mycket personalkrävande institutionsvård, som också skulle kosta ett mycket stort antal miljarder. Kostnaden för assistansersättningen är ett brutto-, inte ett nettobelopp.

Verklig merkostnad för den förbättrade livskvalitet assistansersättningen ger är långt mindre än vad bruttokostnaderna kan uppfattas som – av dem som inte tänker på vad alternativet skulle vara.

Läs mer om