Henrik Ljungqvist har meddelat att han slutar som skolchef i Flen.
Skolchefen i Flen Henrik Ljungqvist har länge varit ovanligt frispråkig som opolitisk tjänsteman i en kommun. Han har i media konstaterat att den politiska prioriteringen i barn-, utbildning- och kulturnämnden är ohållbar i längden. ”Man väljer aktivt lokaler före undervisning och det gör mig extra frustrerad,” sa han exempelvis i mars 2024 till tidningen. Då saknades 17 miljoner kronor för att få ihop budgeten.
Varken frustrationen eller bristen på pengar har minskat sedan dess. I förra veckan meddelade Henrik Ljungqvist att han slutar som skolchef i Flen. ”Jag har ett statligt uppdrag som går ut på att jag ska kunna garantera att alla elever får det de har rätt till, och att vi följer skollagen. Med förutsättningarna som finns just nu så går inte det,” slår han fast.
Och det är fortfarande ekonomin som spökar. Ljungqvist berättar att kommunen gjort en genomlysning om vad skolans budget räcker till, som visar att man just nu inte ens får ihop så det räcker till en lärare i alla klassrum. ”På fyra av våra skolor ser det riktigt, riktigt, riktigt dåligt ut. Jag kan inte som skolchef ta ansvar för det, med anledning av hur kommunen hanterar sin ekonomi.”
Enligt Ljungqvist finns det inga andra alternativ än att lägga ned skolor – eftersom utgiften för lokaler är den absolut största utgiften i budgeten. Men han har inte så höga förhoppningar på politikerna: ”Ingen går ju till val på att lägga ned skolor,” säger han.
Att arbeta som opolitisk tjänsteman i en kommun eller en region innebär att man till stor del får lämnar privatpersonen hemma när man går till jobbet. Där ska man med självständighet och integritet göra en objektiv bedömning av läget – utan att blanda in egna ideal. Det är i stället politikernas roll. De ska utifrån sin ideologi avgöra arbetets inriktning och vilka frågor som ska prioriteras.
I jobbet som tjänsteman ingår också att ha koll på vad lagar och regler säger. Att exempelvis förklara för politikerna att ett visst beslut inte är förenligt med gällande lagstiftning eller att det av andra skäl inte bör genomföras. De ska helt enkelt med hjälp av sakkunskap och erfarenhet ge den politiska ledningen tuggmotstånd i beslutsfattandet.
Men ibland hjälper det inte. Det finns en inneboende kulturskillnad mellan politik och förvaltning som blivit tydligare de senaste åren. Administrationen hävdar den byråkratiska ordningen mer än tidigare, medan politiken hävdar den politiska ordningen.
I vissa fall som i Flen går de två inte att förena och det slutar med att chefen slutar.
Kommunstyrelsens ordförande Ann-Charlotte Munter (S) är orolig över kommunens ekonomi.
Men skolans problem blir naturligtvis inte lösta av skolchefen slutar. Har man inte råd att sätta en lärare i varje klassrum kommer inte kommunen kunna leva upp till skollagens krav. Så enkelt är det. Och i Flen finns inte mer pengar att lägga på skolan. Årsredovisningen för 2024 visar på blodröda siffror, en förlust på 83,9 miljoner kronor. Efter lite budgettrixande återstår ett underskott på 25 miljoner kronor som, enligt reglerna om god ekonomisk hushållning, måste hämtas hem under de kommande tre åren.
Enbart underskottet i barn, utbildning- och kulturnämnden landade på 49,3 miljoner kronor 2024. Men politikerna i nämnden har hittills alltså inte velat minska antalet skolor.
Och nämndens politiker är inte de enda som duckar för problemet.
I en intervju med tidningen säger kommunstyrelsens ordförande, Ann-Charlotte Munter (S), att Flen ”har en för stor kostym i skolan i förhållande till antalet elever.” Men hon vill inte sätta ned foten angående antalet skolor. Det är en fråga som skolstrukturberedningen tittar på. Jag vill inte föregå den, säger hon.
Men frågan är varför man måste vänta.
Det senaste året har föräldrar och elever i Flen protesterat i omgångar. Alla vill ha en bättre skola, men man är inte ense om hur det ska gå till.
Det finns för många skolor och lokalerna är skolans största utgiftspost. Antalet elever kommer, precis som i alla andra kommuner, att fortsätta att minska. Kommunen måste spara miljoner och kan därför inte lägga mer pengar på skolan.
Så vilken annan lösning än att fatta det svåra och smärtsamma beslutet att lägga ned skolor finns det?