I mitten av januari meddelade SJ att 18 resebutiker i landet skulle läggas ned, däribland de i Katrineholm och Eskilstuna. Föga förvånande blev det protester, inte minst från Eskilstunaborna. Det blev både insändare i tidningen och namninsamlingar.
I början av mars uppgav så kommunalrådet Magnus Johansson (MP) att Eskilstunas resebutik trots allt kommer att finnas kvar. Sörmlands kollektivtrafikmyndighet och kommunen griper in och ska tillsammans ta över driften från och med den 1 april. Endast formalia återstod, hette det. Den 11 mars var det klart.
För många resenärer är det välkommet att resebutiken blir kvar. Även om det är en bråkdel av alla biljetter som köps över disk så finns det resenärer som helst handlar dem där eller inte har några möjligheter att köpa biljett via internet eller med en mobiltelefon. Den service som resebutiken kan erbjuda i form av stöd vid trafikstörningar kommer att tillhandahållas även i fortsättningen. Med tanke på hur ofta tåg är försenade eller inställda under vissa perioder på året, fyller servicen sin funktion. En öppen och fungerande vänthall behövs också sådana gånger.
Magnus Johansson sa till tidningen efter beslutet att han var nöjd mer resultatet: "Det är inte alltid det går så här fort i politiken och slutar positivt." Nu ska inte Johansson gå händelserna i förväg. Även om han är nöjd, likaså de resenärer och kommuninvånare som protesterat mot nedläggningen, så är det för tidigt att ropa hej.
Visserligen visade resebutiken plusresultat förra året. Men några garantier för att så ska förbli finns inte. Med tanke på datoriseringstrenden kan plus snart bli minus som ska täckas av Eskilstunaborna via skattesedeln. Utredningen och analysen av frågan har gjorts i expressfart med allt vad det innebär av risker.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) hävdade att, om resebutiken stängde, skulle det bli svårt för den att öppna igen. Om nu så många resenärer vill ha den kvar och kommunen inte ser något större risktagande med att vara ekonomiskt ansvarig för den, varför skulle den då inte vara intressant för en privat intressent?
Svaren på sådana frågor ger en bild av marknadssituationen och av den ekonomiska risken för kommunen.
En ordning där Eskilstuna kommun har det ekonomiska ansvaret för resebutiken får därför på sin höjd vara en övergångslösning inför privatisering eller nedläggning.
Mycket talar för att resebutiker av det här slaget går samma öde till mötes som traditionella bank- och postkontor. De fyllde en viktig samhällsfunktion och är saknade av en del människor. Men ingen kommunpolitiker skulle få för sig att i dag driva ett postkontor i kommunal regi.