Så fick Aron Modig äntligen komma till tals. Efter mer än en veckas tystnad tillät den kubanske regimen den svenska ordföranden för kristdemokratisk ungdom att prata med journalister.
Modig har hållits isolerad sedan han var med om den bilkrasch som orsakade den kubanske demokratiaktivisten Oswaldo Payá och hans kollega Harold Ceperos död. Uppgifterna har gått isär om händelseförloppet. Regimen har hävdat vårdslöshet i trafik, medan Payás dotter Rosa María Payá uppgett att bilen blivit förföljd och tvingad av vägen.
Oswaldo Payá hade tidigare mottagit flera dödshot och uppges enligt familjen ha utsatts för en liknande attack med bil två veckor innan den aktuella olyckan. Modig skadades lindrigt och fick relativt snabbt lämna sjukhuset, men har sedan i torsdags varit onåbar på den kubanska migrationsmyndigheten i Havanna.
Den officiella förklaringen har varit att han ska ”finnas till hands” för den pågående brottsutredningen.
Men i går kväll, svensk tid, bjöd regimen in till presskonferens med både Modig och föraren i bilen, den spanske ungdomspolitikern Angel Carromaro från regeringspartiet Partido Popular. Modig upprepade det som de kubanska statsmedierna tidigare hävdat att han sagt: han sov och blev väckt av en kraftig inbromsning innan han förlorade medvetandet av kraschen. Han förnekar också att det skulle ha funnits en bil som tvingat dem av vägen. Carromaro bekräftar detta. Efter presskonferensen blev det även känt att Aron Modig skulle släppas från sitt förvar, tillåtas ta sig till den svenska ambassaden och därifrån sedan ta avstamp mot hemresan till Sverige.
Olyckor inträffar förvisso, och alla märkligheter är inte politiska konspirationer. Men att Aron Modig hållits isolerad utan möjlighet att träffa svensk konsulär personal sedan i torsdags eller representanter för media överhuvudtaget, trots att han endast uppgetts vara ömsom vittne, ömsom sovande medpassagerare, väcker frågor kring den kubanske regimens hantering av ärendet. Varför har regimen varit tyst under flera dagar, när det handlat om en välkänd dissident, om de inte har haft något att dölja, för att sedan plötsligt öppna upp för en presskonferens?
Det har inte funnits en rimlig anledning för ett kvarhållande i och med att svensken inte misstänkts för ett brott. I en rättsstat frihetsberövar man inte vittnen till en bilolycka, såvida man inte anser att det finns ett skyddsbehov. Det är heller inte den motiveringen den kubanska regimen uppgett.
Troligtvis kommer ingen av dem att kunna tala helt fritt om händelsen förrän båda två är i säkerhet i sina egna länder. Carromaro kommer möjligtvis att åtalas och om han döms och fängslas kan det ta flera år. Om ens då.
Händelsen belyser ännu en gång den orimliga situation som råder på Kuba. Begränsad yttrandefrihet, hård statlig kontroll, väldigt lite frihet. Förhoppningsvis var Payás och Ceperos död en ren olyckshändelse. Alternativet är långt värre.