Tidningen Weekendavisen i Köpenhamn var nyss hemma hos en av USA:s främsta konservativa opinionsbildare, Grover Norquist.
Han tog emot i sitt hem, där svenske Stieg Larsson delade hylla med Ronald Reagan och Milton Friedman. Larssons nidbildsdeckare om Sverige tycks ha uppiggande verkan på en del högermän – ja, se så hemskt det är hos dem som tror att de har ett välfärdssamhälle.
Norquists huvudpoäng var i alla fall att han förut arbetat för att USA inte skulle bli som Östeuropa, men nu kämpar för att USA inte ska bli som Västeuropa.
Karln ser ju spöken! Men inte bara spöken. Att välfärdsstater med höga skatter kan komma i djup kris ger Västeuropa en rad prov på. Varningen för vår världsdel kan inte bara viftas bort. Fast krisen är ju inte lagbunden.
Stark marknadsekonomi går i själva verket mycket bra ihop med välfärdsstat.
Fast då behövs en målmedveten inriktning på frihandel, breda, enhetliga skatter med förhållandevis låga skattesatser, socialförsäkringar som är ekonomiskt stabila och medverkar till att stärka en arbetslinje, ett skolväsende inriktat på kunskap och folkbildning för alla, jämställdhet mellan kvinnor och män så att inte födelsetalen rasar mot botten, god folkhälsa med rest- riktiv alkoholpolitik, ett stabilt kreditväsende som inte vållar instabilitet, och ett näringslivsklimat där konkurrens främjas och där korruption och mygelekonomi inte släpps fram.
En sådan fri ekonomi blir liberal – just det ord som Grover Norquists tepartyfalang älskar att förfasa sig över.
Västeuropas kriser har orsakats av konservatism, kristdemokrati och socialism i olika blandningar.
Och mycket av det som i USA bidrar till ekonomisk kris är följder av konservativa inslag i deras politik – skattesystem fyllda av kryphål, med mängder av snedvridningar och privilegier. Farligt slapp tillsyn av banksektorn. Undermålig finansiering av skolorna, så att folkbildningen blir ojämn.
Det finns inte ett västeuropeiskt alternativ, det finns flera.
Mer av liberala idéer från Västeuropa skulle stärka USA, internt och som världsmakt. Och omvänt – liberala idéer från USA kan, som de ofta tidigare gjort, få europeiska länder att bli friare och mer dynamiska:
Öppenheten i att välkomna och integrera invandrare. En nationalkänsla byggd på samling kring frihet och demokrati – inte blod och jord. En social rörlighet som övervinner ärvd samhällsställning och bryter ner privilegier.