Makedonsk polis svarade med tårgas. Enligt Läkare utan gränser behövde åtminstone 30 flyktingar, bland dem många barn, första hjälpen för tårgasskador.
Bilderna från Idomeni, med flyende hostande barn, är något av det mest brutala som visats i Europa under flyktingkrisen. Det kommer mycket mer av detta om inte Europa tar sig samman.
Det som nu utspelar sig på Balkan är följden av en kedjereaktion där land efter land sluter till sina gränser och i praktiken stänger in flyktingarna i södra delen av kontinenten.
Den 19 februari meddelade österrikiska regeringen att man kommer att tillåta högst 80 personer per dag att söka asyl i Österrike. Inte fler än 3 200 asylsökande får passera landet för att söka asyl på annat håll.
Regeringarna i länderna söder om Österrike såg framför sig att fler flyktingar kommer att stanna hos dem. Makedonien, Serbien, Slovenien och Kroatien svarade därför med egna strikta begränsningar för det antal flyktingar som släpps in per dag.
Följden har blivit att flyktinglägren i Grekland, dit flyktingarna anländer från Turkiet, snabbt fyllts till ohållbarhet. UNHCR har slagit larm om brist på mat, vatten, tak över huvudet och om svåra sanitära förhållanden i lägren. Det är den miljön flyktingarna är så desperata att ta sig ur, att de forcerar gränsstängsel.
I måndags fanns det enligt UNHCR 24 000 flyktingar i Grekland och situationen förvärras dag för dag. Räddningspersonal på ön Lesbos berättar att det enbart dit anländer omkring 2 000 personer dagligen.
Den senaste akuta fasen inleddes med Österrikes gränsbeslut. Men ansvaret ligger på många europeiska politiker. Ett system för ordnat mottagande och omfördelning av asylsökande bland EU:s medlemsländer fungerar inte. De beslut som har tagits har i stort sett förblivit pappersprodukter. Av de totalt 66 400 personer som skulle omfördelas från Grekland, enligt EU-beslut i maj och september förra året, har bara drygt 300 asylsökande faktiskt tagits emot i andra länder.
Land efter land stoppar flyktingar vid gränsen, rundar asylrätten och lämpar över ansvaret på sina grannar. Och det handlar inte bara om det som sker vid gränsen utan om hela arsenalen av skärpt asyllagstiftning. EU-stater tävlar med varandra om att göra flyktingens första tid i sitt nya land så oangenäm som möjligt.
I den tävlingen är Sverige på väg att placera sig bland EU:s busar genom att förbjuda familjeåterförening för krigsflyktingar.
Sverige stängde inte gränsen under hösten utan tog emot fler asylsökande än något annat europeiskt land i förhållande till sin storlek. Det är viktigt att säga. Men det är ett dåligt argument för att nu vända 180 grader, sluta till gränserna och signalera att det är fullt här. Det Sverige gör nu är en del i en europeisk politik som reser murar och orsakar en humanitär kris i södra Europa.
Svenska regeringen beskriver de skärpta asyllagarna som "andrum" för Sverige. Vem ger andrum till de desperata flyktingarna i Idomeni?