Framför allt är de ett riktigt stort bekymmer för lantbrukarna. När det ligger till på det sättet är det alltid en risk att frågan inte uppmärksammas tillräckligt mycket. Politisk debatt är väldigt upptagen med det som pågår i städer, särskilt i storstäder.
På sådana platser finns dock andra sätt att förstöra parker än genom grisbök. Det tar lång tid att få en park att växa upp och få stora träd. Det kan gå ganska fort att vända till det så att botaniska och andra värden bllir trängda av kommersiella aktiviteter – eller sådana anläggningar för fritidsnöjen som är mer störande och skräpiga, och som försämrar stadsbilden i stället för att förbättra den.
Stadsparken i Eskilstuna kan inte göras om lika förutsättningslöst som Fristadstorget. När det nu frågas efter idéer om hur parken ska förändras kan det vara bra med ett mått av försiktighet också. Förhoppningsvis behöver inte detta bli en lokal konfliktfråga.
En konfliktfråga av stora mått är däremot vildsvinen, och konflikten är inte lokal. Den har som svinen spritt sig över större delen av mellersta och södra Sverige. Som framgick igen här i tidningen i går har företrädare för Sörmlands lantbruk och jägare rakt motsatta uppfattningar.
Från jägarhåll talas om att stammen blivit för liten. LRF önskar däremot förbud mot den matning av svinen som bidrar till att de blir fler och gör större skador. Förutom denna intressekonflikt finns trafiksäkerhets- och naturvårdsintressena. De senare är för omväxlings skull inte de mer påträngande. Naturvärden som finns är i stort sett lika höga med eller utan svin, och det är inte i skogsmarker och andra biotoper utanför jordbruksmarken som svinen är till verkligt stor skada.
Däremot är de numera en påtaglig trafikfara, och för dem som odlar vallväxter, spannmål och potatis blir svinen många gånger ytterst dyrbara. I konflikten mellan detta företagsintresse på landsbygden och jägarnas nöje av jakten behövs ett politiskt vägval, och då är inte minst utfordringsfrågan viktig. Det kan visserligen med rätta sägas att svinen duger till livsmedel. Vild julskinka har minst lika hög kvalitet som den som kommer från lantbruket. Men detta är ändå små kvantiteter och obetydliga fördelar jämfört med den stora skada svinen gör.
För landsbygdens villkor och dess näringslivsklimat är svinen en mångdubbelt större fråga än vargarna. När de senare blivit fler har en del av laddningen gått ur den stridsfrågan, även om det finns de som med kompromisslöshet ger extra glöd åt motsättningarna. För vargen är ändå frågan om återutrotning numera avförd från dagordningen.
Det har den länge varit då det gäller svinen, men där är problemet det omvända, ökningen av stammen har vållat sådana skador för lantbruket och sådana faror i trafiken att politiska beslut bör inriktas på svinen ska bli avsevärt färre. Efter strängare vintrar kommer mildare, och med de växlingarna kan svinen bli långt fler än de nu är.
Slutsatsen är att bönderna har goda sakskäl. Jägarna bör ge med sig. Utfordring av svin bör totalförbjudas, utom då det gäller att med matning i liten skala locka dem till ställen där man skjuter dem.