Men stora saker, där viktiga förslag är framlagda, och jobbiga beslut kommer att behövas – då orkar inte de tyngsta nyhetsmedierna.
Till struntsaker hör de senaste "kränkningarna" av svenskt luftrum. Sådana skulle ju kunna vara allvarliga. Men att de för några dagar sedan blåstes upp med stora rubriker beror mest på hemlighetsnojan på Utrikesdepartementet. Till sist fick Carl Bildt berätta hur det var. Ett par polska plan hade flugit lite fel och av misstag varit på insidan av den osynliga linjen i luften. Då hade ryktesfloran upphöjt händelsen till en nyhet av modellen ljudligt kvackande anka, om ryska plan i skumt uppsåt. Om man lät bli att försöka ha sekretess på trivialiteter, som inte kan avslöja något alla inblandade länder inte redan vet, skulle sådant här kunna hållas på den nivå av treraders notiser som det förtjänar.
Föregående "intermezzo", där det klämdes fram att ett av USA:s signalspaningsplan flugit över Gotland utan tillstånd var väl lite mer intressant. Men med tanke på flera årtionden av nära samarbete mellan USA och Sverige om just signalspaning österut är ju hysch-hyschet vare sig meningsfullt eller rimligt.
Östersjön kan bli en farligare omgivning än den varit efter 1990. Västeuropa har försvagats ekonomiskt och militärt medan ett rustande Ryssland gått tillbaka mot despoti. Metoderna som används mot Ukraina är inte första varningen. Långt därifrån.
Slutsatserna av den ökande osäkerheten har också dragits i bred enighet av regeringspartierna och Socialdemokraterna i försvarsberedningen. Där handlar det inte bara om en riskbeskrivning med avsevärda mängder klartext om Putins system i Ryssland. Traditionsnissarna på UD skulle ha fått dåndimpen.
Men nu har de fem partierna varit uppriktiga mot varandra och mot väljarna. Om väljarna märkt detta är mer osäkert. I stor omfattning har det behandlats som icke-nyhet, en jobbig sak som kräver läsning innan nyhetsinslag. Och som inte passar in i blockpolitikens schabloner.
Det framgår dock med glasklar tydlighet av beredningen att det kommer att bli beslutsläge för ett antal stora vapeninköp, sådana som i praktiken bara kan göras från USA – och som med lika stor säkerhet kommer att medföra våndor eller protestkampanjer från vänsterkanten. Ett mer kraftfullt luftvärn mot robotangrepp – i praktiken Patriotrobotsystem som bland andra Tyskland och Holland nu har. Förmåga att från långt håll beskjuta hotande militära resurser och basområden, genom tunga attackrobotar – alltså kryssningsrobotar – på JAS-planen. Sådana robotar har Finland valt att skaffa.
Om regeringen nästa mandatperiod ska göra sådant, och samla riksdagens och väljarnas stöd för det, vilka vill och kan då vara med? Fridolin och Romson?
Eller Sjöstedt och Ohly? Eller rentav Schyman?
De brukar slippa svara på det. Det är sällan som de, eller någon annan, ens får frågan.