Ibland används vinst som fult ord. Fast bara ibland. Det beror ju på vem måltavlan är.
Frånvaro av vinst i SAS brukar sällan ses som att detta flygbolag är särskilt socialt, miljövänligt eller vänligt mot resenärerna. I stället är SAS en plåga för sina allt mer motvilliga ägare, såsom skattebetalare i tre länder.
Hade bilfabriken Saab gjort vinst hade den klarat sig. Inte fick Saab mer beröm från vänster som tack för vinstbristen. Men det beror ju på vem företagaren är – och mest på vem företagaren konkurrerar med.
Socialismens motvilja mot vinster och privata företag har blivit mer selektiv, bland annat är den beroende av kön.
I mer kvinnligt yrken bemannade är vinst ofta fulare, anses det. Byggfacken kan ha tvister med sin arbetsgivarpart. En sådan är aktuell just nu. Fast aldrig anses socialism betyda att hus, såsom förskolor eller sjukhus, måste byggas av företag som är så fina i kanten att de inte har vinstsyfte. Men så är ju byggjobbare för det mesta män, än så länge.
I andra slags yrken kan var sak som går snett göras till en följd av vinstbegäret. Då generaliseras det, alla med privata ägare kan stämplas som kollektivskyldiga då någon misskött något. Det behöver inte ens vara ett verkligt missförhållande. Det missuppfattade eller påhittade kan också duga, vinstens fel är det ju i alla fall, så som det ofta låter.
Koppargården, Carema och blöjvägningen var, visade det sig snart, inte vad det påstods vara. Men fortfarande används det för att framställa det kommunalt drivna som tryggare än äldreboenden där personal har privata arbetsgivare.
Kvaliteten på en kommunal förskola i Flen kan inte väntas bero på om kommunala dagis i Strängnäs är felfria eller sämre skötta. På samma sätt är det med förskolor som är privatägda eller kooperativa. Ingen ägarform kan betygsättas som en enda klump.
Vinst är numera fulare i socialistiska ögon när någon konkurrerar med de verksamheter där anspråken på ensamrätt, en enda organisationsform och offentlig egenregi lever kvar. Klagorop mot vinstsyfte i mobiltele har tystnat sedan länge, det insågs ju att servicen skulle ha varit sämre om gamla Televerket levt kvar som monopol.
Lika livlig och selektiv som vänsterkantsmotviljan är mot vinst i vissa sektorer, lika slö och ointresserad är den socialistiska inställningen till en del mer verkliga avarter och osunda drivkrafter i näringslivets sämre hörn. Har grabbiga LO någon gång klagat över vinstbegär hos bryggeriarbetares arbetsgivare? Har någon pressat Stefan Löfven på vad Metall egentligen ansåg om räntesnurror via skatteparadis då dessa användes flitigt av en del verkstadsföretag?
Uppstädningen vad gäller räntesnurror och skatteflykt har fått mycket mer kraft under den nu sittande regeringen. Om detta är det ofta väldigt tyst. Inte minst bland sådana som livligt förfasar sig över att en skola, ett dagis eller ett hemtjänstföretag kan få ha ägare som tar ekonomisk risk, och följaktligen kan göra både vinst och förlust.