Att gå emot välorganiserade intressen som vill få populära saker, men skicka räkningar till statskassan, är en dygd i politiken. Inte bara riksdagsmän och statsråd – och en partiledare från Metall – borde tänka på att här vore det bra med ett nyårslöfte. Alla väljare borde tänka detsamma. Nyårslöftet bör då inte bara gälla bakom skärmen på valdagen, utan också att låta bli lättvindiga svar i opinionsundersökningar.
Kraven att staten ska gå i borgen för en ansökan om vinter-OS i Stockholm är ett exempel. Den verkliga ekonomiska innebörden talas det ganska tyst om. Internationella Olympiska Kommittén har som oeftergivligt villkor att staten måste ställa ut en obegränsad förlusttäckningsgaranti.
Ändå pågår nu ett önsketänkande, där det bara handlar om att det vore kul med vinter-OS, i Stockholmstrakten. Dagens Nyheter, en lokaltidning i Stockholm, har lyckats med bedriften att beställa en opinionsmätning med frågan "för eller mot att Stockholm och Åre arrangerar vinter-OS". (Åre är med på ett litet hörn.. Visserligen tänker man bygga ett konstgjort berg nära Stockholm där snökanoner ska ge något att åka slalom på. Men för störtlopp krävs ett så stort berg att inte ens huvudstadens storhetsdrömmar räcker för projektet.)
På frågan "för eller emot", utan någon fråga om kostnad ellerstatlig borgen för alla förluster, lyckades man få 59 procent ja och 33 nej. Det skulle vara en god början om några miljoner väljare avgav nyårslöftet att vägra svara i så tillrättalagda opinionsmätningar, där man ska vara för eller emot miljardprojekt utan att miljarderna – och vem som ska betala – ens nämns.
Politiskt spelas det Svarte Petter. För regering och riksdag är det bekvämast om Stockholms stadsfullmäktige fattar det realistiska beslutet att OS-byggen är fel använda kommunala pengar, och att Stockholm, några få meter över Östersjöns och Mälarens nivå ligger för lågt och för långt söderut för att kunna ha en rimlig sannolikhet för annat än konstsnö.
I Stockholms stadsfullmäktige är det å andra sidan bekvämast att kunna motivera ett nej med att regering och riksdag gjort klart att det inte blir tal om den mycket riskabla statliga garantin.
Detta vill nu inte rikspolitikerna bjuda på. För regeringen påpekar Fredrik Reinfeldt att underlaget som hittills presterats inte är trovärdigt och att staten genom garantin till IOK blir sittande med priset för alla felräkningar. Detta lutar ju mot ett nej, men han verkar inte ha lust att låta stadsfullmäktige i Stockholm slippa undan att ta på sig ansvaret för nejbeslutet.
Ett nyårslöfte om rakare besked och mindre opportunism kunde vara bra. Ännu mer än för Reinfeldt gäller detta S-ledaren Stefan Löfven, som tycks ha väldigt svårt att säga att Sveriges Olympiska Kommitté begär något som en regering inte kan lova. I stället har han till DN sagt följande: "Om man kan komma upp med en ... stabil kalkyl tycker jag att man ska fortsätta att studera det." Det betyder förmodligen nej, men det vill han visst inte stå för.
Finns det något Yxskaftpris, som tilldelas den som inte avger nyårslöftet utan i stället låter så där otydlig och opportunistisk?