Det finns i hela kommunen bara en enda biograf. Där visas filmerna som lägger sig mitt i den kommersiella huvudfåran: romantiska komedier och actionfilmer producerade i Hollywood, en del svensk film samt en strid ström av animerade barnfilmer. Bara i undantagsfall händer det att något smalare visas eller där det pratas på andra dialekter än rikssvenska och amerikanska.
I många större städer finns så kallade smalfilmsbiografer. Där visas andra slags filmer, gjorda i andra länder än Sverige och USA. I Eskilstuna finns ingen sådan. Det är synd. Som Svenska Filminstitutet framhåller, så är biograferna det viktigaste filmfönstret för ny film. Alltså, även om filmerna sedan blir tillgängliga på DVD, får de inte samma genomslag och tittarsiffror om de inte först har gått på bio. Det betyder att Eskilstunaborna inte får de utblickar och influenser som invånarna i exempelvis Uppsala, Västerås och Uddevalla.
Det finns ljusglimtar. Eskilstuna Filmstudio anordnar ett antal filmkvällar per termin. Då finns möjlighet att se högkvalitativ film av olika slag i en biosalong. Men det är länge sedan de filmerna först kom ut och recenserades – även om de då prisades. Det är helt enkelt väldigt svårt att hålla sig ajour med ny kvalitetsfilm om man bor i Eskilstuna.
Däremot är, som framhålls i rapporten från Svenska Filminstitutet, lokala initiativ av detta slag en bra grund att bygga vidare på. Ideella krafter i samarbete med en målinriktad kulturpolitik kan utmynna i nya komplementbiografer. Och det är hit Eskilstuna måste komma: Det skrala filmutbudet är en politisk utmaning, något som borde engagera kulturpolitikerna i kommunen. Det finns inget rimligt skäl till att kulturpolitiken sysslar med hur tillgången till litteratur, musik och teater ska förbättras, men struntar i filmen.
Politiker kan inte tvinga folk att titta på kvalitetsfilm. Det är heller inte syftet. Den kulturpolitiska uppgiften är i stället att tillgängliggöra konstuttryck som utmanar och kräver något från mottagaren, men som marknaden inte alltid kan tillhandahålla.
Därför bör filmen göras till en självklar del även i den kommunala kulturpolitiken. Begrepp som kvalitet och jämlik tillgång bör finnas här precis som i all annan kulturpolitik.