Lärarnas nya löneavtal skulle kunna liknas vid sagan om Mäster Skräddare. Ni vet, den om mannen som gick till skräddaren med en bit tyg, och önskade få en rock uppsydd och i vilken rocken bidde en tumme. När förhandlingarna om lärarnas nya löner inleddes var kravet från fackförbunden 10 000 kronor mer i månaden. När de avslutats stod det klart att lärarna kommer att få ungefär en tusenlapp mer i månaden.
Lärarna har fått 40 procent – cirka 300 kronor – mer än alla andra. Missnöjet med avtalet och lärarförbundens båda ordföranden är ändå stort. Demonstrationer har ägt rum på flera håll i landet. En del har till och med krävt Metta Fjelkners och Eva-Lis Siréns avgång.
Det nya avtalet löper på fyra år. Det första året får lärarna 4,2 procent, att jämföras med industrinormens 2,6. Kanske hade lärarnas missnöje ha kunnat dämpas något om avtalet gett dem 4,2 procent varje år, men så är det inte. År två ska industrinormen allra minst följas, år tre och fyra finns inga procentsatser satta. Det innebär ändå ett lönepåslag på 3 700 kronor under den tid som avtalet löper, varav 1 100 kronor i år.
Fjelkner och Sirén betonar dock att det i avtalet finns inbyggt att fackförbunden kan säga upp det senast i december 2014 om kommunerna inte hållit sig till det. Fjelkner framhåller också att regeringen har lovat statliga pengar till lärarna genom att införa karriärsteg som förstelärare och lektor, vilket också innebär en högre lön.
Lärarna har ett viktigt jobb. Därom råder inga tvivel. För att höja yrkets status behövs bland annat högre löner. 10 000 kronor mer i månaden är inget orimligt krav.
En del lärare tolkade det dock som att kravet gällde för årets avtalsrörelse och förväntningarna höjdes därefter. Att lärarna nu känner sig svikna av sina fackförbund är därför inte det minsta konstigt.
Frågan är dock hur realistiskt det var att kräva – och förvänta sig - en så stor ökning på ett bräde. Att förbunden krävt en så stor höjning bottnar i att lärarnas löner släpat efter under många år. Den lön lärarna har avspeglar inte vare sig deras ansvar eller arbetsbörda. Ur det perspektivet är rejält höjda löner inget orealistiskt krav. En lönehöjning på 10 000 kronor skulle kanske kunna matcha det stora ansvar som lärarna har men arbetsbördan blir inte mindre av att lönen blir högre.
I en version av sagan om Mäster Skräddare blev det inte ens en tumme av tyget. Det bidde ingenting. Då sade den lille mannen tack och adjö och kom aldrig mer igen. Kommer detta öde att drabba även Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund? En del lärare tycker, efter beskedet om det nya avtalet, att de inte har någon nytta av sina fackförbund utan har för avsikt att lämna dem. De anser att förbunden gång på gång misslyckas med sitt uppdrag att höja lärarnas löner till den nivå de - och många andra - anser att de förtjänar.
De lärare som i fredags demonstrerade mot det avtalet ansåg att det var ett historiskt dåligt avtal. Kravet på 10 000 var också historiskt högt. Då blir besvikelsen därefter.