Det finns olika sätt att bedöma en människas ålder. Foto:

Behandla inte barn som roulettekulor

Ledare

Att en rättsstat gamblar med människors framtid är ingenting annat än en skandal. Trots det är det precis vad Sverige håller på med.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Det visar Svenska Dagbladets reporter Negra Efendić, i sin utmärkta granskning av hur de medicinska åldersbedömningarna i Sverige går till.

Eller vad sägs om följande? Trots att experter på medicinska åldersbedömningar sågar åldersbedömning av knäleden genom magnetröntgen tillämpas detta. Vidare låter man rättsläkare göra utlåtandena, trots att åldersbedömning enligt flera rättsläkare inte ingår i deras kompetens. Dessutom har Rättsmedicinalverket i flera fall gjort åldersbedömningar baserade på bilder som enligt andra experter inte går att använda för att kvaliteten är för dålig.

Även om Rättsmedicinalverket och dess personal givetvis har ett ansvar för sina utlåtanden, verkar en stor del av problematiken ligga i att uppdragsbeskrivningen från regeringen inte är neutral.

– Om man läser vårt regeringsuppdrag så framgår det att vi förväntas bidra till att vuxna inte placeras med barn på svenska boenden för barn. Och att resurser avsedda för barn inte ska gå till vuxna. På grund av det har vi inte kunnat göra ett metodval utifrån att ett barn absolut aldrig ska felbedömas som vuxet. Hade man haft den ingången så hade vi säkert gjort ett annat metodval, säger Rättsmedicinalverkets metodansvarige Elias Palm till Svenska Dagbladet.

Det står alltså inskrivet i uppdraget att det är att föredra att några barn bedöms vara vuxna, framför att några vuxna bedöms vara barn. Detta trots att alla som är under 18 år har särskilda rättigheter, som är individuella, och därmed större möjligheter att få stanna i landet.

Därför bör att ta det säkra före det osäkra inte vara att klassa en person som vuxen, utan som barn. Men för att det ska bli verklighet måste någon vara beredd att ta ansvar för att situationen ändras, och dit är det långt.

För samtidigt som Rättsmedicinalverket pekar på regeringen, kontrar regeringen, genom justitieminister Morgan Johansson (S), med att han litar på Rättsmedicinalverkets bedömningar, vilket de inte ens alltid gör själva. Dessutom försöker Johansson få frågan att handla om åldersbedömningar som princip, med motiveringar att ”de som är emot åldersbedömningar måste svara på frågan hur ska vi försäkra oss om att de som är överåriga inte hamnar fel, och vad vi skulle ha istället.” (Svenska Dagbladet, 9/1)

Därmed förminskar han problemet och försvårar diskussionen. För frågan är inte om vi ska tillåta medicinska ålderbedömningar eller inte. Frågan är varför de inte är säkra och varför bedömningarna inte bygger på samma principer som rättsstaten i övrigt.

Om det svenska samhället i stort hade fungerat som ålderbedömningarna, hade exempelvis våra fängelser varit fulla med människor som kan ha, eller kanske till och med sannolikt har, misshandlat och rånat. Allt enligt principen att man måste ta det säkra före det osäkra, och alltså hellre burar in en för mycket än en för lite, för att värna tryggheten på gator och torg.

Det skulle vara att spela roulette med enskilda människors liv och framtid, och därför är modellen otänkbar i en rättsstat. Samma inställning bör gälla när det kommer till att värna barns rättigheter – oavsett om de är födda i Sverige eller inte.

Läs också

( 10 st )

Läs mer om dessa ämnen

InrikespolitikLedareMigration
Relaterat