Två sydafrikanska fredspristagare och en svensk statsminister vid ceremoni för FN:s barnkonvention. Den innehåller mycket vällovligt, men som lagtext skulle den vara otydlig, svårtolkad och inbjuda till missbruk. Foto:

Bra konvention men hopplöst usel lagtext

Ledare
annons

FN:s barnkonvention är inte det den ofta framställs som.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Att kopiera in den i lagboken förbättrar inte barns rättigheter. De få tydliga rättigheter konventionen ger finns redan i Regeringsformen eller i vanliga lagar.

Konventionen är fylld med vällovliga men oprecisa målsättningar, försedda med många och tänjbara undantag. Om så vaga bestämmelser blir lag, som ställs mot och ibland tar ut andra lagar, öppnas dörren ännu mer för att makt glider över från demokratiska institutioner till jurister och ämbetsmän.

Det kan vara frestande att visa sig som vän av goda syften genom att skriva in vackra målformuleringar i lagtext. Det har också uppfattats vara riskfritt att ta poäng på att låta "barnvänlig". Man har då inte i tid uppmärksammat risken att man i stället åstadkommer något annat, som man inte alls önskar.

En tänkt propositionstext om att barnkonventionen på originalspråken – däribland ryska, kinesiska och arabiska – ska gälla som vanlig svensk lag har just varit på remiss hos lagrådet. Innan dess hade flera domstolar varnat och pekat på att texten är otydlig och inte duger för en förutsebar rättskipning. Lagrådet avråder också bestämt, Konventionen är inte skriven så att den går att ha som underlag för att döma i enskilda fall.

Men inte nog med det. När det heter att det verkliga innehållet får avgöras i myndigheters och domstolars rättstillämpning, enligt gängse huvudprinciper för lagtolkning, smyger det i verkligheten även sig in en makt för en FN-kommitté, som i efterhand gör tolkningar. Det kan bli så att denna FN-kommittés beslut i realiteten blir likvärdiga med bindande förarbeten till lagstiftningen, fast de i själva verket tillkommit i efterhand, varnar lagrådet.

Detta är inte småsaker, det som föreslås står faktiskt i strid med demokratisk rättsordning. Erfarna domare varnar ibland de folkvalda för att genom alltför tänjbar lagstiftning skapa ett utrymme för att domstolarna blir utnyttjade, av dem som vill ändra lagen genom att runda riksdagen. Det är det som sker här, och både regeringen och riksdagspartierna borde lyssna och undvika att göra misstaget.

Om det påstås att konventionen står i strid med en lag, eller att den kräver en viss tolkning av någon annan svensk bestämmelse, kan det vara ytterst svårt för domstolen att avgöra vad som gäller. Det beror på otydligheten i flera av konventionens målskrivningar och på de diffusa undantagen.

Men just dessa brister är det som skulle vara så lockande för aktivistiska jurister och för sådana som finansierar att politik drivs med domstolsprocesser. Helt andra politiska tvistefrågor kan man försöka omtolka till frågor om barns rättigheter, i syfte att göra andra lagar eller annan rättspraxis verkningslösa. Friskolor, kursplaner, religionsutövning, vårdnadsärenden, vårdnadsbidrag, kommunala budgetprioriteringar och annat kan bli föremål för sådana försök till aktivistisk konventionstolkning. En otydlig formulering har till och med uppfattats ge tillfälle att försöka få abortlagstiftning ändrad genom domstolsprejudikat

Listan på vad påhittiga aktivister skulle kunna försöka flytta från folkvalda till domstolar är lång. Allt detta kommer väl inte att inträffa. Men för något som inte ger svenska barn en enda ny tydlig rättighet är det ett onödigt pris att införa lagstiftning som är ytterst svår att tillämpa och som närmast inbjuder till missbruk.

Läs också

( 9 st )

Läs mer om dessa ämnen

LagarLedarePolitikbarn och familj
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka