Klass- och andra sociala skillnader fördjupas och förlängs av missbruk – och mycket av den politiska och fackliga vårddebatten är inte till hjälp, snarare tvärtom. Foto:

Där vårddebatten oftast brukar tystna

Ledare

Inom vårdsektorn har missbrukarvården en svår uppgift och enrelativt låg status.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Den möter dessutom många av de patienter som socialt sett är svårt drabbade, och som har hög dödlighet. De sociala följderna slår mot anhöriga, ofta mot barn. Även om såväl alkohol som narkotika gör skada i alla inkomst- och samhällsskikt märks följderna som regel mer i bostadsområden med många låginkomsttagare – och mindre där inkomsterna och bostadsstandarden är höga.

Klass- och andra sociala skillnader fördjupas och förlängs av missbruk. Mycket av den politiska och fackliga vårddebatten är inte till hjälp, snarare tvärtom. Den handlar ofta om de välanpassades och vanligen friskas service- och standardfrågor. Att förebygga missbruk och utslagning är inte heller ett ämne i centrum för samhällsdebatten.

Öppna jämförelser mellan landsting och kommuner har satt ljuset på mycket som behövt förbättras i skola och sjukvård. När dessa jämförelser nu finns även för missbrukarvården kommer det fram en hel del att fundera över, så också i Sörmland.

Socialstyrelsen visar på ett antal högst märkliga skillnader mellan olika landstingsområden. För Sörmland finns både positiva och negativa jämförelser med riksgenomsnittet. För att börja med självmord, som uppmärksammats i en serie artiklar här i tidningen i förra veckan, är det slående att Sörmland har något högre sådan dödlighet än i landet i stort – såvitt gäller dem som vårdats för ett för det mesta allvarligt missbruk. Det gäller både män och kvinnor, och den negativa skillnaden mot landet i stort är större för alkoholskadade än för narkotikaskadade. I en rad andra län – Värmland är värst – ser det dock långt sämre ut. Här i Sörmland är skillnaden mot riket är måttlig, utom då det gäller kvinnliga alkoholister.

Men det är en förhastad slutsats att självmordstalen bland missbrukare skulle visa att Sörmland har ännu sämre vård för dem än landet i stort. Sett till samtliga dödsorsaker visar sig den årliga dödligheten vara mindre bland de missbruksvårdade i Sörmland än i riket, särskilt för kvinnliga narkotikaskadade.

Skillnaderna mellan olika län är stora. Dödligheten per år i dessa grupper är dubbelt så stor i vissa län jämfört med dem där läget är minst dåligt. För manliga vårdade alkoholister är överdödligheten som lägst fyrdubbel mot befolkningen i stort – men sjudubbel i mellersta Norrland. Detta beror förmodligen på vårdens olika ambitioner, inte bara på skillnader i livsstil och sociala klyftor.

Det är långtifrån allt Socialstyrelsen kunnat sätta siffror på. Men på ett par intressanta punkter visar det sig att Sörmland får bättre betyg än de flesta andra län. Mest slående är att endast Örebro län har ett mindre problem än Sörmland med långvarig utskrivning av de riskabla och beroendeframkallande ångest- och sömnpreparaten i gruppen bensodiazepiner. Länets kommuner (dock inte alla) ligger också förhållandevis väl till med att ha rutiner för hur hemtjänsten ska slå larm när de stöter på läkemedelsberoende eller alkohol- eller narkotikaproblem.

Sådana mer positiva inslag i kvalitetsmätningar av länets vård uppmärksammas sällan. Men de hör också till bilden när väljare ska bedöma hur pass bra landstinget och äldrevården sköter sina uppgifter.

Vad vården förmår har ändå sina gränser även där den fungerar relativt bra. Långt mer betyder det att förebygga. För hälsa och sociala förhållanden är det bäst när de vanebildande, farliga kemikalierna inte ges tillfälle att göra skada i hjärnan och i andra delar av kroppen.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

AlkoholLedareNarkotikabrottsjukvård och hälsa
Relaterat