När det verkligen gällde förstod flera partier 1918 att inte använda sig av de extrema ytterkanterna som stöd för att kunna dominera politiken. Foto:

Flaggdag för allmän och lika rösträtt

Ledare

I dag är det på dagen 100 år sedan riksdagen satte punkt för en lång politisk maktkamp om att göra rösträtten allmän och lika. Det är allmän flaggdag i år, men har inte varit det tidigare. Det borde det fortsätta att vara.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

I riksdagen för 100 år sedan godkändes ett utskottsbetänkande där partierna enats över den dåvarande blockgränsen, om rösträtten till kommuner, landsting och riksdag. Regeringens demokratiseringsförslag godkändes efter små justeringar. Riksdagens högergrupper – som senare bytt namn till Moderaterna – gav upp sitt långvariga försvar för den inkomstgraderade rösträtten till kommuner och landsting.

Det var en dramatisk omsvängning. Högern var i chock efter sammanbrottet några veckor tidigare för deras ideologiska förebild, den tyska militärmonarkin. Så sent som på våren samma år hade regeringen, med liberaler och socialdemokrater, lagt fram en proposition om bland annat borttagande av graderingen av kommunal rösträtt samt om rösträtt och valbarhet även för kvinnor. Liksom tidigare hade högermajoriteten i Första Kammaren då använt sin makt för att stoppa denna demokratisering.

Denna makt att fälla alla lagförslag som regeringen kunde få godkända av Andra Kammaren kom ur den graderade kommunala rösträtten. Den gav stor högerdominans i landstingen, som utsåg Första Kammaren.

Uppgörelsen i utskottet, offentliggjord den 9 december 1918 och klubbad i båda kamrarna åtta dagar senare, betydde övergång från strid för och emot demokrati till att demokratin blev en överideologi som socialdemokrater, liberaler och de flesta konservativa har omfattat tillsammans.

Det var ett avgörande vägval, men samförståndet för 100 år sedan var inte fullständigt och inte självklart. Under åren kring första världskriget var gränserna mot den politiska extremismen och det som blev 1900-talets diktaturideologier under upplösning både till höger och till vänster.

Högern hade 1914 radikaliserats i samarbete med kungamakten och åstadkommit ett regeringsskifte till en antiparlamentarisk kungaregering. Inom socialdemokratin drev en vänsterfalang ut mot revolutionstänkande och det som senare blev kommunism. Den falangen fördrevs 1917 ut ur socialdemokratin. På högersidan innebar vägvalet 1918 att demokratin accepterades medan borggårdshögerns linje från 1914 övergavs.

Detta blev centralt för att trygga demokratin och den fredliga samhällsutvecklingen i Sverige. När det verkligen gällde förstod flera partier att samlas om de demokratiska spelreglerna – och att inte använda sig av de extrema ytterkanterna som stöd och maktmedel för att kunna dominera politiken och slippa kompromissa över blockgränsen. Detta var av oerhört stort värde för att senare stå fast när nazismens och kommunismens hot blev överhängande. 100 år senare är detta något viktigt att minnas och dra lärdom av.

Rösträttsbesluten 1918, som genomfördes i kommun- och förstakammarval 1919 och efter grundlagsändring i andrakammarval 1921, föregicks av lång politisk strid. Men bakom dem låg också en lång utveckling till frihetlig samhällsordning i Sverige, med riksdag, kommunalt självstyre, tryckfrihet och rättsstat.

Resultatet av beslutet 1918 var klargörande. I sista andrakammarvalet enligt de gamla reglerna var det rösträtt för 80 procent av männen över rösträttsåldern. 1921, i första valet enligt de nya reglerna, var det 98 procent av männen och kvinnorna.

Det flaggar vi för i dag.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

RiksdagenDemokratiLedare
Relaterat