Mycket användbar och nyttig kunskap, men ibland mycket obekväm: SKL:s öppna jämförelser – de som presenteras på bilden gällde hälso- och sjukvård. Foto:

För insyn och kvalitet behöver det mätas

Ledare

Hur används skattepengar? Gör myndigheter rätt saker?

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Motverkar eller uppfyller de mål för verksamheten? Vad blir resultaten, för eleverna, för patienterna? Om sådana frågor inte ställs, eller om man arbetar så att de inte kan undersökas och besvaras, hålls både väljare och deras folkvalda ovetande.

Det är inte alltid enkelt att mäta effektivitet och jämföra arbetssätt. En del går att räkna, annat inte. Men höga ambitioner med statistik, liksom jämförelser av prestationer, är angelägna uppgifter. De gör det lättare att förbättra, att se vad som borde utökas och varifrån resurser kan flyttas för att göra mer nytta.

Men den sortens kunskap möter motstånd. Statistik som visar något obekvämt, jämförelser som visar att andra är bättre, resultat som tyder på försämring utmanar befintlig organisation och invanda arbetssätt.

Försämringen av kunskapsresultaten i grundskolan doldes under 90-talet. De nationella proven och de internationella jämförelserna var mycket få. De kom först i de högsta årskurserna och genomfördes bara i enstaka ämnen. Det var kortsiktigt bekvämt, men möjliggjorde en del av motståndet mot krisinsikt och reformkrav. När prov och mätningar blev fler och jämförbara över tid underlättades skolreformer. Diskussionen om resultaten blev en väckarklocka. Men motståndet mot nationella prov är ännu inte helt brutet. I en del ämnen förblir dunklet svårgenomträngligt kring vad skolan presterar.

När SKL – och dess föregångare i kommun- och landstingsförbunden – började publicera öppna jämförelser som visades upp offentligt var kritiken ofta hård. Avslöjanden av skillnader i både ambitionsnivåer och effektivitet blev minst sagt obekväma. I dag är jämförelserna inte så omstridda. De görs inom fler sakområden. De är viktiga redskap, dels för att hitta saker att förbättra, dels för att iaktta var oönskade skillnader uppstår genom boendesegregation och socioekonomiska faktorer. Det blir till hjälp vid resursfördelning som kan anpassas till behov, och för att prioritera arbete för effektivisering.

Det gäller att göra meningsfulla undersökningar och låta bli sådana som är arbetskrävande utan att ge användbar information. Effektivitetsmått kan vara träffsäkra eller tvivelaktiga. Kvalitetsbedömningar kan utföras med statistiska metoder inom många områden, men inte inom alla. Även effektivitets- och kvalitetsarbete behöver göras med eftertanke vad gäller dess effektivitet och kvalitet.

Men statistiken och mätandet, jämförelser mellan driftformer, mellan kommuner och mellan länder är det angeläget att slå vakt om. De bör försvaras mot generaliserande kritik, men också mot försök att dölja sina resultat för att slippa insyn och granskning. Den svepande kritiken mot allt som ofta buntas ihop och skälls ut under det luddiga samlingsnamnet "New public management" bör inte godtas. På det sättet avfärdas alltför ofta effektivitetsmätningar, resultatrapportering och rimliga önskemål att fler metoder i fler verksamheter ska vara evidensbaserade

Vad som behövs är en genomtänkt avvägning mellan den utvärdering som kan uppnås med statistik, mätningar och bokföring och den som kräver en systematisk kvalitetsbedömning och metoddiskussion av sakkunniga med kompetens inom ett ämnesområde. Men även där finns, inom högskoleområdet, exempel på ett förvaltningstjänstemännens motstånd mot insyn och mot att information visas så att de som söker till utbildningar kan se kvalitetsmått vid val av studieort och ämnesinriktning.

Ett stort och flerårigt projekt med en sådan extern granskning av grundutbildningarna i en mängd ämnen gjordes för några år sedan. Den blev högst besvärande för en del lärosäten, däribland Mälardalens Högskola. Krav restes på att hindra fortsatt utvärdering av det slaget. Blivande studenter kan nu inte längre se de röda varningssignaler som under några år visades för svaga resultat. Och det är ju bekvämast så. Inte för studenterna. Men för rektorer och institutioner.

Läs också

( 8 st )

Läs mer om dessa ämnen

LedareMälardalen högskolaLandstingetSjukvårdskola och utbildning
Relaterat